Jag struntade i skolan idag. Vilket jag inte alls mår bra över. Allt går i en nedåt spiral. Jag får inget stopp heller. Orkar egentligen inte skriva av mig alls...för allting låter patetiskt och ynkligt. Ingenting är bra nog. Som om jag är fucking bortskämd. Inte glad för taket över huvudet, inte glad för den lilla mat jag har etc etc.

Inte meningen att låta så.

Såg Into the wild...grät. För den var så sorglig, fin och levande. Så nu är mina ögon gråtiga också.
Fan för allt. Jävla fantastiska film om denna fantastiska människa som får en att gråta och känna att man inte uppskattar något och är blind inför livet. Jävla skit helvetes film.

Vill gräva ner mig och inte komma tillbaka. Ever.
Känns som jag inte är kär längre heller. Igår var han här. Men jag kände inte för att pussas. Fast jag saknar honom när han inte är här. Skumt.

Anusliv.