Julafton är över. Jag var rädd för hur det skulle gå, men det gick bra. Det var en aningen stelt som i sin tur ledde till att det blev tråkigt för mig. Men det gick an ändå. Jag gick och la mig tidigare än de andra, men sov dåligt. Igår insåg jag hur mycket jag verkligen älskar killen. Saknade honom där, inte just på platsen, men ville vara med honom. Tänkte på honom ofta och ville le, men kände att jag inte kunde förklara min spontana lycka om någon hade undrat.

Men julklappar blev det. Mest för dottern, men även en del för mig. Killen har ju slagit alla andra med sina julklappar och jag har fortfarande komplex över vad jag gett honom. Men jag hoppas han är nöjd ändå.

Nu är det meningen att jag trots tröttheten ska orka tillaga mat för imorgon (då min mor och hennes respektive kommer hit för julmat), städa och laga något att äta ikväll.

Jag orkar inte. Vill vara ansvarslös.