Annorlunda
Idag träffade jag en vän från förr. Gymnasiet, livet direkt efter och egentligen fram till för några år sen. Vi var väldigt nära och många trodde vi var systrar. Idag insåg jag hur mycket jag gillar henne och att jag måste sluta skydda mig själv genom att tro att vi inte längre är nära.
Det kändes i alla fall ljuvligt. (måste använda detta ord oftare, idag sa dottern om vädret "det är ljuvligt." Hur kan hon känna till det ordet?)
Det kändes i alla fall ljuvligt. (måste använda detta ord oftare, idag sa dottern om vädret "det är ljuvligt." Hur kan hon känna till det ordet?)
Back we go
Skrev ett jättelångt inlägg, men kände för första gången att jag inte ville att någon här skulle läsa det.
Det borde erkännas som ett stort steg bakåt.
Men jag är besviken, på mig själv, på vissa andra.
En del tankar vägrar ge mig ro.
Det borde erkännas som ett stort steg bakåt.
Men jag är besviken, på mig själv, på vissa andra.
En del tankar vägrar ge mig ro.
Första mötet
Mamma fyllde år igår. Det var även första gången hon fick träffa killens mor. Hela kvällen gick dock superbt. Vi möttes utanför ett steakhouse och åt en extremt god middag. Vi satt kvar för länge och pratade och diskuterade olika saker. Till och med killen hade det trevligt och när vi promenerade därifrån slängde han ur sig "Fan, vad tiden gick fort." Det känns som ett toppen-betyg och jag hade inte kunnat vara gladare.
Killens mamma bjöd dessutom på hela middagen i min mammas ära, eftersom hon fyllde år. Mamma tackade och tog emot alldeles för snabbt enligt mig, men det fick vara mellan de två. Jag är bara glad jag slapp ta notan. =)
Killens mamma bjöd dessutom på hela middagen i min mammas ära, eftersom hon fyllde år. Mamma tackade och tog emot alldeles för snabbt enligt mig, men det fick vara mellan de två. Jag är bara glad jag slapp ta notan. =)
Kärleken blomstrar!
Som ett tjockt barn...
Det här är ball:
Jag älskar dig som ett tjockt barn... älskar kakor.
Varje gång killen säger så skrattar jag. =) Jag tycker det är så sött.
Vi firade honom med middag hemma hos honom. Det var en tio pers där. Maten var god och givetvis sällskapet också. Sen har jag haft besök från Stockholm och varit ute, solat och spelat en del. Så jag har helt enkelt inte orkat skriva något då tid funnits.
Men jag har insett att jag förlorat en del slag mot "Fatty" på sistone men att jag ändå gått förbi dem som om inget hänt. Och det kan man tro är bra, men egentligen handlar det om att förbise, förtränga och sopa skit under mattan. Vilket i sin tur gör att det sparas och släpps ut den gången jag inte har kraft kvar till att förtränga. Så jag måste ändra om lite.
Fast allt har varit underbart på sistone. Min dotter är underbar och ger mig fin respons på allt vi gör. Vi samtalar mycket och det har varit ett av mina stora mål. Att hon inte ska bli ett hyperaktivt barn som bara springer runt och inte kan sysselsätta sig själv. Men hon kan uppehålla sig själv med lek om det behövs och hon kan även samtala kring olika saker, vettiga och påhittade saker. Jag är så stolt. =)
För övrigt har jag varit kär i killen i ett år. Varje dag har jag tänkt på honom. Blivit pirrig i magen och mina ögon har glittrat när jag sett honom. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. En äldre man i slutet av 50 års åldern sa på killens middag "Förälskelsen lägger sig någon gång kring efter ett halvår." Och då sa jag att det inte varit så för mig nu. Han såg skeptisk ut och då sa killens mamma "Det stämmer förmodligen, för första gången jag såg Eldsjäl glittrade hennes ögon så fort hon tittade på pojken med Guldhåret."
1. Pinsamt att hon såg det.
2. Jag är sååå käääääär.
Känner mig jättefjantig. Men det är underbart. Underbart uuuuunderbart.
Imorgon ska vi dessutom ut och äta, vi två och våra mödrar.
Jag älskar dig som ett tjockt barn... älskar kakor.
Varje gång killen säger så skrattar jag. =) Jag tycker det är så sött.
Vi firade honom med middag hemma hos honom. Det var en tio pers där. Maten var god och givetvis sällskapet också. Sen har jag haft besök från Stockholm och varit ute, solat och spelat en del. Så jag har helt enkelt inte orkat skriva något då tid funnits.
Men jag har insett att jag förlorat en del slag mot "Fatty" på sistone men att jag ändå gått förbi dem som om inget hänt. Och det kan man tro är bra, men egentligen handlar det om att förbise, förtränga och sopa skit under mattan. Vilket i sin tur gör att det sparas och släpps ut den gången jag inte har kraft kvar till att förtränga. Så jag måste ändra om lite.
Fast allt har varit underbart på sistone. Min dotter är underbar och ger mig fin respons på allt vi gör. Vi samtalar mycket och det har varit ett av mina stora mål. Att hon inte ska bli ett hyperaktivt barn som bara springer runt och inte kan sysselsätta sig själv. Men hon kan uppehålla sig själv med lek om det behövs och hon kan även samtala kring olika saker, vettiga och påhittade saker. Jag är så stolt. =)
För övrigt har jag varit kär i killen i ett år. Varje dag har jag tänkt på honom. Blivit pirrig i magen och mina ögon har glittrat när jag sett honom. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. En äldre man i slutet av 50 års åldern sa på killens middag "Förälskelsen lägger sig någon gång kring efter ett halvår." Och då sa jag att det inte varit så för mig nu. Han såg skeptisk ut och då sa killens mamma "Det stämmer förmodligen, för första gången jag såg Eldsjäl glittrade hennes ögon så fort hon tittade på pojken med Guldhåret."
1. Pinsamt att hon såg det.
2. Jag är sååå käääääär.
Känner mig jättefjantig. Men det är underbart. Underbart uuuuunderbart.
Imorgon ska vi dessutom ut och äta, vi två och våra mödrar.
Snabbsnack
Det har varit många underbara dagar nu mellan resan till norr och återgången till skolan. Men jag har haft två inslag av nedgångar. Ena dagen vaknade jag på helt fel sida. Inte den sidan som gör en lättirriterad eller bitsk. Utan den sidan som gör en sårbar och lättgråten. Så jag grät. Blev sårad och inåtvänd. Allting för ingenting. Det borde för övrigt bli det nya uttrycket istället för one for all, all for one... allting för ingenting. Makes good sense för oss som inte tänker så logiskt utan har utvecklat en egen logik. Men jag slutade båda dagarna med gott mående och som vinnare i matchen mot "Fatty".
Det var väl egentligen allt jag hade att säga om dessa dagarna. Finns en massa fint att säga om killen och mig. Men jag har kommit till en gräns, tror jag, då jag inte orkar dela med mig av det fina mellan oss. För det känns som ingen ändå riktigt förstår. Man måste vara en del av det för att förstå, helt enkelt.
Och skolan...vi ska göra ett litet grupparbete...fick ett tema. Jag hamnade i en grupp med tre personer jag inte ville vara med. Jag ogillar inte någon av dem, men ingen av dem har humor eller ens är i närheten av att vilja arbeta som jag. Så jag ändrade grupp och hoppade in bland ett gäng andra. Hoppas nu det funkar bra och att de andra i gruppen inte förstod det uppenbara...att jag lämnade dem för de rakt igenom är urtråkiga och icke kreativa i plugget. Men dock väldigt fina personer som man lätt kan föra bra diskussioner med. Men det kan man med de flesta. Ungefär som att ha trevligt...det går med de flesta. De flesta är snälla. Bla bla bla...boring!
Det var väl egentligen allt jag hade att säga om dessa dagarna. Finns en massa fint att säga om killen och mig. Men jag har kommit till en gräns, tror jag, då jag inte orkar dela med mig av det fina mellan oss. För det känns som ingen ändå riktigt förstår. Man måste vara en del av det för att förstå, helt enkelt.
Och skolan...vi ska göra ett litet grupparbete...fick ett tema. Jag hamnade i en grupp med tre personer jag inte ville vara med. Jag ogillar inte någon av dem, men ingen av dem har humor eller ens är i närheten av att vilja arbeta som jag. Så jag ändrade grupp och hoppade in bland ett gäng andra. Hoppas nu det funkar bra och att de andra i gruppen inte förstod det uppenbara...att jag lämnade dem för de rakt igenom är urtråkiga och icke kreativa i plugget. Men dock väldigt fina personer som man lätt kan föra bra diskussioner med. Men det kan man med de flesta. Ungefär som att ha trevligt...det går med de flesta. De flesta är snälla. Bla bla bla...boring!
Out!
Gullig är hon allt!
Min pojkväns mamma är hur söt och gullig som helst.
Hon är bortrest och ringde mig för en liten stund sen. Vi pratade en liten stund och jag blev informerad om att vi är bortbjudna till några släktingar till dem på påskmiddag i helgen. Ååååh så mysigt. Det ska bli roligt att träffa ena sonen som tydligen också fyller år. Vi gick nämligen i parallellklass med varandra under högstadiet.
Hon är bortrest och ringde mig för en liten stund sen. Vi pratade en liten stund och jag blev informerad om att vi är bortbjudna till några släktingar till dem på påskmiddag i helgen. Ååååh så mysigt. Det ska bli roligt att träffa ena sonen som tydligen också fyller år. Vi gick nämligen i parallellklass med varandra under högstadiet.
Smileyn
Idag under en konversation på msn märkte jag att den jag pratade med hade en glad smiley i sitt namn. Det gjorde att samtalet oavsett positiv eller negativ innehåll såg ut att ständigt vara glad. Dessa smileysar syntes överallt och det slog mig att du - som har den smileyn i ditt msn namn...är totalt ovetande om denna undermedvetna glädje du sprider, om den som tittar bara är mottaglig för den.
Tack kära du!
Tack kära du!
Massa text om olika saker...
Vi hade för första ggn ett fall att lösa i skolan. Vi satt med gruppen från o med morgonen och fick jobba på lösning. Det var inte enkelt att komma överens åtta personer, men det gick väl hyfsat till slut. Vi blev klara några timmar tidigare än deadline och killen kom för att möta upp mig. Vi åt lunch ihop på en hamburgerrestaurang, supergott. Han drack öl till lunchen, det gjorde de flesta på restaurangen. Jag ville också, men är fortfarande anti-öl efter kräksjuka på fyllan för nåt år sen.
Ikväll ska det ses på tv, pratas och drickas vin (för min del) och öl (för killen). Skön avkoppling efter en vecka som faktiskt känts väldigt lång för en gångs skull. Kanske är saknaden efter dottern som gjort det. Oron över ekonomin och det faktum att jag hade tenta, jobbat, varit på bio och bjudning. Det är mycket på en gång för mig som oftast bara hänger hemma eller i skolan.
Nu gällande skolan. Allt fungerar mycket bättre numera. Jag trivs bra i gruppen och börjar komma väldigt bra överens med några. Jag kan äntligen skämta och vara mig själv i skolan. Men samtidigt är det inte till överdrift, det är precis lagom. Fan vad svenskt det känns att säga så, men ibland är lagom alldeles perfekt.
Fick brev idag om att dottern fått dagisplats på ett dagis väldigt nära mig till hösten. Fick ångest direkt jag öppnade brevet och insåg vad det gällde. Detta har jag velat sen augusti och nu är det snart dags...och då tvivlar jag. Kommer det dagiset vara lika bra? Kommer hon trivas? Är det rättvist att byta när hon faktiskt trivs bra och det funkar med långa bussresor? Jag smsade hennes pappa och givetvis svarar han inte. Vi har några dagar på oss att tacka ja. Jag har ingen aning om hur vi ska göra. Tror inte ens hennes pappa kommer klara av att hålla tider med det avståndet som de får i så fall. Fan...det ska alltid vara ena viktiga beslutet efter den andra. Vad hände med att få det lugnt ett tag?
Ikväll ska det ses på tv, pratas och drickas vin (för min del) och öl (för killen). Skön avkoppling efter en vecka som faktiskt känts väldigt lång för en gångs skull. Kanske är saknaden efter dottern som gjort det. Oron över ekonomin och det faktum att jag hade tenta, jobbat, varit på bio och bjudning. Det är mycket på en gång för mig som oftast bara hänger hemma eller i skolan.
Nu gällande skolan. Allt fungerar mycket bättre numera. Jag trivs bra i gruppen och börjar komma väldigt bra överens med några. Jag kan äntligen skämta och vara mig själv i skolan. Men samtidigt är det inte till överdrift, det är precis lagom. Fan vad svenskt det känns att säga så, men ibland är lagom alldeles perfekt.
Fick brev idag om att dottern fått dagisplats på ett dagis väldigt nära mig till hösten. Fick ångest direkt jag öppnade brevet och insåg vad det gällde. Detta har jag velat sen augusti och nu är det snart dags...och då tvivlar jag. Kommer det dagiset vara lika bra? Kommer hon trivas? Är det rättvist att byta när hon faktiskt trivs bra och det funkar med långa bussresor? Jag smsade hennes pappa och givetvis svarar han inte. Vi har några dagar på oss att tacka ja. Jag har ingen aning om hur vi ska göra. Tror inte ens hennes pappa kommer klara av att hålla tider med det avståndet som de får i så fall. Fan...det ska alltid vara ena viktiga beslutet efter den andra. Vad hände med att få det lugnt ett tag?
Kärleksbevis
Killen kallade efter mig på msn igår. När jag kom till datorn ville han skicka något till mig som visade sig vara en powerpoint presentation. Han skrev att den "passade mig".
Jag tittade på den och började gråta halvvägs. Inte dåliga tårar, utan fina tårar.
Fan vad jag älskar honom... om jag hittar historien någon annanstans eller orkar skriva av hela från presentationen så ska jag göra det. För alla borde läsa den.
Jag tittade på den och började gråta halvvägs. Inte dåliga tårar, utan fina tårar.
Fan vad jag älskar honom... om jag hittar historien någon annanstans eller orkar skriva av hela från presentationen så ska jag göra det. För alla borde läsa den.
En downer
En av våra klienter på jobb gick bort igår.
Det var tungt och det var hemskt att få se redan utsatta människor sitta och bearbeta sorg.
r.i.p A - du finns i mina tankar o minne med ett leende på läpparna.
Det var tungt och det var hemskt att få se redan utsatta människor sitta och bearbeta sorg.
r.i.p A - du finns i mina tankar o minne med ett leende på läpparna.
Våfflor, pensionärer och skratt
Igår var det våffeldagen och killen hade berättat förra veckan att hans mammas ena vän hade bjudit dit oss för våfflor. Jag trodde hela tiden att det skulle vara vi fyra, men när vi kom dit var där redan flera personer. Och fler dök upp.
Vi var väl en tolv personer och killen var yngst, förutom mig o honom befann sig en annan person där runt trettio. Alla andra var minst 50+. Men våfflorna var utomordentligt goda och sällskapet var underbart. Vi satt hela kvällen tillsammans och diskuterade skolans problem med ungdomar, motivation och diverse personer berättade om hur de på deras arbeten går tillväga.
Jag o killen skulle senare iväg på bio så vi var tvungna att lämna dem och det kändes så surt. För vi hade båda två väldigt trevligt. Så nu har jag bestämt att i fortsättningen när vi är bjudna på något sånt och han vet att det kommer bli en massa pensionärer och vi får han INTE låta mig boka något till senare på kvällen. =)
Kvällens bästa var ett skämt som en man som satt bredvid mig drog...
En man var hemma hos en vän och hans familj på bjudning. Plötsligt börjar alla skrika "jaaaaa jaaaaa tvååå år." ett par ggr och sedan blir de tysta. En stund senare skriker de återigen "Tvåååå åååååår, tvåå ååååår, JAAAAAA" Då frågar mannen vad det är de verkar fira. Då säger mannen i familjen "Titta det står från 3 år" och pekar på ett pussel. "Vi klarade det på två år."
Hahahahahaha...det var ungefär då jag valde att presentera mitt väldigt höga skratt för sällskapet.
Fan vad jag älskar att jag får vara med om dessa dagar med killen.
Vi såg Watchmen o den var inte bra...Men det var trevligt ändå.
Vi var väl en tolv personer och killen var yngst, förutom mig o honom befann sig en annan person där runt trettio. Alla andra var minst 50+. Men våfflorna var utomordentligt goda och sällskapet var underbart. Vi satt hela kvällen tillsammans och diskuterade skolans problem med ungdomar, motivation och diverse personer berättade om hur de på deras arbeten går tillväga.
Jag o killen skulle senare iväg på bio så vi var tvungna att lämna dem och det kändes så surt. För vi hade båda två väldigt trevligt. Så nu har jag bestämt att i fortsättningen när vi är bjudna på något sånt och han vet att det kommer bli en massa pensionärer och vi får han INTE låta mig boka något till senare på kvällen. =)
Kvällens bästa var ett skämt som en man som satt bredvid mig drog...
En man var hemma hos en vän och hans familj på bjudning. Plötsligt börjar alla skrika "jaaaaa jaaaaa tvååå år." ett par ggr och sedan blir de tysta. En stund senare skriker de återigen "Tvåååå åååååår, tvåå ååååår, JAAAAAA" Då frågar mannen vad det är de verkar fira. Då säger mannen i familjen "Titta det står från 3 år" och pekar på ett pussel. "Vi klarade det på två år."
Hahahahahaha...det var ungefär då jag valde att presentera mitt väldigt höga skratt för sällskapet.
Fan vad jag älskar att jag får vara med om dessa dagar med killen.
Vi såg Watchmen o den var inte bra...Men det var trevligt ändå.
Tentan är över...
Nu är tentan gjord. Det känns väldigt konstigt. Jag har inte känt så här inför de andra tentorna, mest förmodligen för att jag inte riktigt brytt mig om dem. Inte pluggat och heller inte förväntat mig något. Nu känner jag snarare att, trots för kort tid till effektivt pluggande, så finns det en chans till att jag klarar mig. Givetvis vill jag då ha klarat det.
Är helt slut i huvudet nu. Vill egentligen lägga mig ner o sova bort hela eftermiddagen. Men samtidigt behöver jag städa. Inte för att det är stökigt här, inte alls. Men dammigt. Behöver dammsugas o våttorkas. Den här veckan som jag lagt på att plugga har samtidigt lett till att jag inte låter disken bestå utan diskar frekvent, lagar mat och plockar undan hela tiden så det inte blir stökigt. Sängen har blivit bäddad och renbäddad oftare än vanligt och jag har mått bra. Om man bortser från mina osäkerhetskänslor och rädsla inför tentan. Så man kan väl påstå att ena strukturen för med sig rutiner i det mesta.
Får väl planera in en eftermiddag till städning...
Kanske orkar jag till o med bära upp saker till vinden. För att sedan ta en långdusch innan jag börjar med maten. Ska äta med killen så fort han slutat.
Idag när vi stod i solen och pratade tittade jag på honom och kände världens starkaste kärleksrus genom hela kroppen. Han är lika fin och till och med finare nu än då jag var nykär. Ibland vill jag bara slänga mig i hans armar o hamna på en öde ö där vi kan kramas och ägna oss åt att ha kul med varandra non-stop. Kärlek.
Är helt slut i huvudet nu. Vill egentligen lägga mig ner o sova bort hela eftermiddagen. Men samtidigt behöver jag städa. Inte för att det är stökigt här, inte alls. Men dammigt. Behöver dammsugas o våttorkas. Den här veckan som jag lagt på att plugga har samtidigt lett till att jag inte låter disken bestå utan diskar frekvent, lagar mat och plockar undan hela tiden så det inte blir stökigt. Sängen har blivit bäddad och renbäddad oftare än vanligt och jag har mått bra. Om man bortser från mina osäkerhetskänslor och rädsla inför tentan. Så man kan väl påstå att ena strukturen för med sig rutiner i det mesta.
Får väl planera in en eftermiddag till städning...
Kanske orkar jag till o med bära upp saker till vinden. För att sedan ta en långdusch innan jag börjar med maten. Ska äta med killen så fort han slutat.
Idag när vi stod i solen och pratade tittade jag på honom och kände världens starkaste kärleksrus genom hela kroppen. Han är lika fin och till och med finare nu än då jag var nykär. Ibland vill jag bara slänga mig i hans armar o hamna på en öde ö där vi kan kramas och ägna oss åt att ha kul med varandra non-stop. Kärlek.
Småsaker som gläder
Sitter o skriver sammanfattningar av kapitel som jag läst.
Mitt i allt ser jag att där mina anteckningar tar slut står det med annan handstil...
"Hej älskling =)"
Han är så fin. Nu blev jag superglad.
Mitt i allt ser jag att där mina anteckningar tar slut står det med annan handstil...
"Hej älskling =)"
Han är så fin. Nu blev jag superglad.
Neråt spiralen!
Somnade tjugo i fyra inatt. Är så himla trött och orkar egentligen inte plugga alls. Vill bara ge upp. Har inte pluggat något de senaste två dagarna. Varit för tankespridd o trött. Seg i huvudet. Som om jag är på droger, halvt omedveten ständigt. Ingen energi till mentalverksamhet alls.
Det har i sin följd lett till att jag på morgontimmarna då man börjar vakna till drömmer om Durkheim, Weber och diverse sociologiska uttryck. Börjar få smått med panik. Måste lägga mig tidigt ikväll så att morgondagen inte bli fiasko pluggmässigt. Funderar på att vara vaken i 24 timmar om jag orkar o plugga. Kan alltid åka hem o sova ut ordentligt på tisdag klockan ett, då tentan är slut.
Usch. Är så orolig o nervös. Nu börjar jag tappa fästet för tentan är för nära.
För övrigt saknar jag killen något förbaskat. Han var här en stund igår natt men ändå. Behöver hans kramar och närhet.
Behöver gråta ut.
Det har i sin följd lett till att jag på morgontimmarna då man börjar vakna till drömmer om Durkheim, Weber och diverse sociologiska uttryck. Börjar få smått med panik. Måste lägga mig tidigt ikväll så att morgondagen inte bli fiasko pluggmässigt. Funderar på att vara vaken i 24 timmar om jag orkar o plugga. Kan alltid åka hem o sova ut ordentligt på tisdag klockan ett, då tentan är slut.
Usch. Är så orolig o nervös. Nu börjar jag tappa fästet för tentan är för nära.
För övrigt saknar jag killen något förbaskat. Han var här en stund igår natt men ändå. Behöver hans kramar och närhet.
Behöver gråta ut.
Middagsbjudningsmardröm
Igår var två vänner och deras dotter på besök. Jag får panik av såna formella möten. Skillnaden med dem o andra jag umgås med är främst att de är de enda som är äldre än mig och dessutom några år äldre. Så de ger en mer "vuxen" tillvaro. Dessutom är de den sortens människor som bränner pengar omkring sig, medan jag gärna inte bränner pengar överhuvudtaget, såvida jag inte får ett infall av dåligt omdöme och beställer kläder online (som jag gjort idag) som jag egentligen inte har råd med. Hursomhelst...
Dessa vänner har gång på gång bjudit mig, min respektive och annan gemensam vän på middag. De ger presenter o erbjuder sig att ge en gamla saker de inte använder själva. Jätteschysst och trevligt. Igår var det då dags för mig att bjuda på middag.
Nu ska ni få se hur en sida av mig är...
Först hade jag panik i två dagar över vad jag skulle laga. Det kändes som allt skulle vara fel på något sätt, att man lagar något som någon av dem inte gillar. Sen ville jag heller inte bjuda på något de själva bjudit på. Till slut blev det kycklingfilé, fläskfilé, klyftpotatis, tre såser o en massa sallad. Jag köpte vin, mineralvatten, ostar till ostbricka o blev på en dag nästan ett helt barnbidrag fattigare. ?!?!?!??! Ska det vara så här att bjuda vänner på middag? För i så fall slutar jag med det genast. Sen spökar tankarna om hur många gånger de bjudit på middag o de brukar verkligen göra mycket mat o ha alla världens olika tillbehör till. Usch. Hur orkar de lägga så mycket pengar på sånt.
Sen utöver hela den grejen...hela dagen igår gick åt att handla, förbereda o laga mat. För att sen äta en stund och sen plocka undan, diska, ta fram annat...blaaa blaaa... ORKA!!! Jag förstår inte hur min mamma, hennes vänner o alla andra invandrarmorsor orkar hålla på sådär (o givetvis en hel del svenskar tydligen). Varför?! All denna tid, stress o pengar över en middag?? Är inte umgänget viktigast? Plötsligt förstår jag min mammas man som avskyr sånt här. Han tycker man kan ses några timmar, prata o fika lite. Inget märkvärdigt o stort.
Sen efter allt var över med ätande, diskande o sånt, skulle dottern läggas. Hon var stentrött o somnade snabbt. Och en halvtimme senare satt jag på soffan i killens armar o alkoholiserade mig själv med vin. För jag var så utmattad. No wonder folk blir småalkisar.
Nä...såna här maffiga middagsbjudningar med fullsmäckat bord där man knappt har plats att sitta - går feeeetbort. Jag orkar inte sånt här. Nu återgår jag till att bjuda mina närmsta vänner på persisk mat el nåt.
O det här känns jävligt illa att säga: Men hon som va här igår..hon pratar så jäkla mycket oavbrutet o högt. Sen när hon fått i sig alkohol blir det högre o mer "jag har faktiskt rätt i allt o är bäst." Vilket givetvis inte stämmer. Usch...dålig människa är jag.
Dessa vänner har gång på gång bjudit mig, min respektive och annan gemensam vän på middag. De ger presenter o erbjuder sig att ge en gamla saker de inte använder själva. Jätteschysst och trevligt. Igår var det då dags för mig att bjuda på middag.
Nu ska ni få se hur en sida av mig är...
Först hade jag panik i två dagar över vad jag skulle laga. Det kändes som allt skulle vara fel på något sätt, att man lagar något som någon av dem inte gillar. Sen ville jag heller inte bjuda på något de själva bjudit på. Till slut blev det kycklingfilé, fläskfilé, klyftpotatis, tre såser o en massa sallad. Jag köpte vin, mineralvatten, ostar till ostbricka o blev på en dag nästan ett helt barnbidrag fattigare. ?!?!?!??! Ska det vara så här att bjuda vänner på middag? För i så fall slutar jag med det genast. Sen spökar tankarna om hur många gånger de bjudit på middag o de brukar verkligen göra mycket mat o ha alla världens olika tillbehör till. Usch. Hur orkar de lägga så mycket pengar på sånt.
Sen utöver hela den grejen...hela dagen igår gick åt att handla, förbereda o laga mat. För att sen äta en stund och sen plocka undan, diska, ta fram annat...blaaa blaaa... ORKA!!! Jag förstår inte hur min mamma, hennes vänner o alla andra invandrarmorsor orkar hålla på sådär (o givetvis en hel del svenskar tydligen). Varför?! All denna tid, stress o pengar över en middag?? Är inte umgänget viktigast? Plötsligt förstår jag min mammas man som avskyr sånt här. Han tycker man kan ses några timmar, prata o fika lite. Inget märkvärdigt o stort.
Sen efter allt var över med ätande, diskande o sånt, skulle dottern läggas. Hon var stentrött o somnade snabbt. Och en halvtimme senare satt jag på soffan i killens armar o alkoholiserade mig själv med vin. För jag var så utmattad. No wonder folk blir småalkisar.
Nä...såna här maffiga middagsbjudningar med fullsmäckat bord där man knappt har plats att sitta - går feeeetbort. Jag orkar inte sånt här. Nu återgår jag till att bjuda mina närmsta vänner på persisk mat el nåt.
O det här känns jävligt illa att säga: Men hon som va här igår..hon pratar så jäkla mycket oavbrutet o högt. Sen när hon fått i sig alkohol blir det högre o mer "jag har faktiskt rätt i allt o är bäst." Vilket givetvis inte stämmer. Usch...dålig människa är jag.
Inför framtiden
Blev påmind innan om att man faktiskt kan söka till nästa termin nu. Så nu är det gjort.
Återigen är psykologprogrammet i Lund på första plats. Jag har bestämt mig nu för att söka det tills jag kommer in helt enkelt. Sen om det blir när jag är 38 år, gör det inget. Då blir jag en dubbel (alternativt trippel) examinerad kvinna med några års arbetslivserfarenhet. Finansieringen får jag ta när jag väl kommer in, det löser sig alltid. Mamma o pappa klarade sig med två barn, bostadsrätt o en massa lån. Jag klarar mig super på något sätt.
Men om jag inte kommer in till nästa termin har jag sökt till fyra olika psykologi/rättspsykologi-kurser att läsa på distans samtidigt som jag läser det vanliga. Så det blir 150% studier nästa termin om jag inte kommer in på psykologprogrammet. Tanken är att läsa mig upp till en c-uppsats i psykologi samtidigt som jag läser socionomprogrammet. Dvs om jag inte byter utbildning på vägen.
Har nyss ätit middag, blev en stor sallad med en grillad kycklingfilé o lite vitlöksbröd till - behöver jag säga hur gott det var?? Riktigt gott. Nu ska jag plugga vidare medan killen glor på Criminal Minds.
Återigen är psykologprogrammet i Lund på första plats. Jag har bestämt mig nu för att söka det tills jag kommer in helt enkelt. Sen om det blir när jag är 38 år, gör det inget. Då blir jag en dubbel (alternativt trippel) examinerad kvinna med några års arbetslivserfarenhet. Finansieringen får jag ta när jag väl kommer in, det löser sig alltid. Mamma o pappa klarade sig med två barn, bostadsrätt o en massa lån. Jag klarar mig super på något sätt.
Men om jag inte kommer in till nästa termin har jag sökt till fyra olika psykologi/rättspsykologi-kurser att läsa på distans samtidigt som jag läser det vanliga. Så det blir 150% studier nästa termin om jag inte kommer in på psykologprogrammet. Tanken är att läsa mig upp till en c-uppsats i psykologi samtidigt som jag läser socionomprogrammet. Dvs om jag inte byter utbildning på vägen.
Nog om det nu...
Har nyss ätit middag, blev en stor sallad med en grillad kycklingfilé o lite vitlöksbröd till - behöver jag säga hur gott det var?? Riktigt gott. Nu ska jag plugga vidare medan killen glor på Criminal Minds.
Äntligen
Äntligen har jag fått en kurator tid efter remissen. Det blir inte förrän slutet på april, men det är bättre än ingenting. Nu ska jag bara fundera ut vad det är som jag egentligen behöver hjälp med. Men det känns skönt att veta att jag kommer igång med även det inom snar framtid.
Pluggandet...
Jag är rädd för att allt jag läser bara läses o inte fastnar. Ska läsa ut ena boken idag o sedan anteckna allt viktigt i ett dokument. Sedan ska jag läsa i den tråkigaste boken för att ha det gjort.
Ska spara psykologin till sist pga två anledningar -
1. Det är det jag kan mest om redan.
2. Det är roligast o går snabbast att plugga in.
Det är alla dessa sociologer med sina teorier som tar död på mig. Just det...och deras superlånga uttryck för allt....suck. Hoppas det fastnar....
Igår visade killen ännu en gång vem han egentligen är, då han hindrade mig från att begå ett stort misstag. *fånigt kär-leende*
Ska spara psykologin till sist pga två anledningar -
1. Det är det jag kan mest om redan.
2. Det är roligast o går snabbast att plugga in.
Det är alla dessa sociologer med sina teorier som tar död på mig. Just det...och deras superlånga uttryck för allt....suck. Hoppas det fastnar....
Igår visade killen ännu en gång vem han egentligen är, då han hindrade mig från att begå ett stort misstag. *fånigt kär-leende*
En onsdag...
Killen kom hit igår, trots att vi inte skulle ses först. Han kom ganska sent och jag satt och pluggade. Efter en liten stund var jag inte alls lika hård, irriterad och nere. Det var skönt att få prata av sig lite och planera.
Jag har ju tenta nästa vecka och jag har väldigt mycket att läsa till dess. Inte bara läsa givetvis utan också lära mig. Men han lugnade ner mig. Vi beräknade hur plugget ska gå till och det verkar gå, så länge jag är disciplinerad. Han sa till o med: "Du är smartare än mig, för du lär dig mycket snabbare." Aaaaaaw. Det är så inte sant, men ändå fint att han tror det.
Sitter o äter två mackor med chorizokorv på och dricker blåbärste. Ska iväg till skolan om en kvart (eller ja megarunda till dagis först o sen till skolan). Strax efter lunch ska jag möta mor som behöver hjälp med all sin packning. Idag åker hon. Jag är rädd och orolig över att något ska gå fel. Inte bara på planet utan även i landet. Men två veckor...sen är hon hemma.
Jag har ju tenta nästa vecka och jag har väldigt mycket att läsa till dess. Inte bara läsa givetvis utan också lära mig. Men han lugnade ner mig. Vi beräknade hur plugget ska gå till och det verkar gå, så länge jag är disciplinerad. Han sa till o med: "Du är smartare än mig, för du lär dig mycket snabbare." Aaaaaaw. Det är så inte sant, men ändå fint att han tror det.
Sitter o äter två mackor med chorizokorv på och dricker blåbärste. Ska iväg till skolan om en kvart (eller ja megarunda till dagis först o sen till skolan). Strax efter lunch ska jag möta mor som behöver hjälp med all sin packning. Idag åker hon. Jag är rädd och orolig över att något ska gå fel. Inte bara på planet utan även i landet. Men två veckor...sen är hon hemma.
Inte alls bra - inte alls.
Fan mår inte alls bra just nu. Vet inte vad det beror på heller. Det kan vara pga en massa småsaker eller som effekt av allt. Men det är riktigt jobbigt och jag är totalt ensam i det. Inte för att det hade hjälpt med någon hos mig heller.
Hur fan ska jag kunna plugga till tentan i det här? Har tenta på tisdag och jag har inte pluggat något alls. Inget. Har dessutom missat massor med föreläsningar i och med hela abort skitet o allt dåliga måendet i samband med det. Faaan.
Jag MÅSTE klara det här också.
Hur fan ska jag kunna plugga till tentan i det här? Har tenta på tisdag och jag har inte pluggat något alls. Inget. Har dessutom missat massor med föreläsningar i och med hela abort skitet o allt dåliga måendet i samband med det. Faaan.
Jag MÅSTE klara det här också.
