Svår kärlek
Jag tror att jag föreställde mig allting annorlunda med killen. Jag hade en annan bild av honom som pojkvän. Och den bilden skiljer sig väldigt mycket från verkligheten på ett bra sätt. Men samtidigt hade min bild av honom kanske passat bättre med min nuvarande situation?
Eller är jag bara rädd?
Jag tvivlar så hårt ibland. På om allting känns rätt, är rätt och jag är jätterädd för att för snabbt hamna i ett väldigt seriöst förhållande...igen. Eftersom det var så det blev med mitt ex. Jag vill inte ha det så alls. Inget liknande. Varje gång något påminner om mitt förra förhållande tar jag avstånd, blir kall och nästan äcklad.
Vill gråta...känner mig ensam. Det är fan inte lätt.
Jag säger samma sak som du hade sagt till mig. Prata med honom!!!
Sen tror jag att det e en blandning av rädsla av att allt e för bra, att han uppvaktar dig o visar att han tycker om dig på ett annat sätt än du e van vid, och en blandnig av att du inte hann vara ensam ett tag efter det hade tagit slut mellan dig o O. Rent känslomässigt menar jag nu.
Att du e rädd kommer inte försvinna av sig själv. Du måste jobba med saker hos dig själv. Våga ta risker o sluta överanalysera allt. Om jag ska nämna ett exempel på att träning ger färdighet kaN vi ta mig som ett. Jag har börjat jobba med min "rädsla" ang Dinoman o det har tydligen hjälpt. Hade jag haft denna kontakt med honom för några månader sen hade jag brytit upp med hon för längesen o för gott.
Så jag menar om jag fixar det o alla andra vf ska inte du kunna det? Du e ju inte mer annorlunda än oss andra (även om du tror det ibland)!!
Dags att våga ta en risk/chans o det e verkligen dags att du inser att du förtjänar att ha det så här bra!!!!
