Åkte iväg till min mor igår. Dottern o vännen hängde på. Jag såg framför mig hur allting skulle bli underbart, men riktigt så blev det icke.

Ungefär var femte-sjätte gång jag är med min mamma blir förstörd. För hon av någon anledning (förmodligen, stress, trötthet eller annat vanligt) inte tänker på att jag finns. Hon blir hänsynslös och kör över mig i allt gällande min mammaroll. Jag vet att hon menar väl o vill att min dotter ska ha allt det bästa och alltid må bra. Aldrig gråta o bara ha kul. Men så är det ju aldrig. Och däremellan blir jag klämd.

Det gör hemskt ont och jag känner mig liten och som ett monster varje gång hon håller på så. Jag har sagt ifrån typ tre-fyra gånger. Men det är som att hon glömmer bort det mellan gångerna. Eller så är det samma princip som att lära en gammal hund sitta.

Hur som helst så var kvällen trevlig, mest för vännen var mitt sällskap. Men jag sov dåligt. Drömde att folk svek mig på diverse sätt o fick mig att känna mig noll värd. Har haft ont i ögonen hela dagen som bieffekt av dålig sömn och nära till gråt ständigt.

Haft noll lust till att göra något. Men lyckats diska ett berg och sätta igång lite mat. Ska plocka undan lite här hemma nu o inse att endast jag kan ta mig förbi det här. Jag är stark och bättre än så här.

ps. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Behöver en kram.