En historia om hur allt kan gå fel
Jag sa nej. Han sa, visst ska du gå. Kom igen. Och det kändes som det brast på insidan. Jag blev sårad och kände mig värdelös för att jag tog hans uppmuntran till att jobba som en pik om att jag är lat och inte gör något. Det resulterade i att jag blev ledsen, sur och stängde honom ute. När han låg kvar och kramade mig puttade jag bort honom och sa gå.
När han inte förstod vad som hände och frågade gång på gång, sket jag i att svara. Så han går. Jag får panik och går o öppnar dörren. Där står han och väntar på hissen. Jag säger kom. Han suckar och börjar säga något då jag blir ursinnig och smäller igen ytterdörren.
Han åker hem. Jag får panikångest och smsar honom att han ska dra åt helvete. Sen att jag och han inte förstår varandra. Försöker förklara mig. Sen ber jag honom komma tillbaka. Inget svar, för han har inga pengar på mobilen.
En stund senare skriver han på msn. Skriver att han inte förstår hur han kan ha gjort något fel. Han gjorde aldrig något fel ju. Jag säger det till honom. Han frågar hur det är med mig. Mina tårar rinner, men jag vågar inte erkänna. Skriver bara att jag känner mig ivägen hela tiden. Han säger att han kommer hit senare på kvällen. Jag känner att jag inte klarar av att vara själv. Ber honom komma hit. Han kommer.
Jag öppnar dörren och han kramar om mig. Jag brister ut i gråt. Vi lägger oss i sängen och han frågar gång på gång varför jag är så ledsen. Om det är på grund av oss. Jag kan inte tala. Får ont i halsen av att hålla igen allt. Till slut lyckas jag förklara att jag bara lyckas vara glad när jag är med honom. Så fort han inte är med mig känner jag mig värdelös och nere. Känns som jag misslyckas med allt. Han säger att det inte är så. Han är så fin. Han säger att han älskar mig. Att jag är finast i världen.
Jag ångrar mig bittert för att jag är svinig mot honom. Jag vet bara inte bättre.
Livet och känslorna är bra konstiga ibland.
Vet hur det känns att göra o säga/skriva saker bara för att man får panikångest. O även när man e ledsen o kan inte få ut ett ord o kan inte förklara sig.
Men du e inte värdelös!!! Men jag tror du borde rensaka dig själv till vf du känner dig nere så fort ni inte e med varandra. Vf du inte kan vara själv i lägenheten.
Tycker det e starkt gjort av dig att gråta ut när han e där. Vet att det har vatt jobbigt för dig. Du kanske borde göra det oftare. Visa mer ditt sanna jag för honom. Han kommer inte tycka mindre om dig utan han kanske kommer förstå dig bättre i vissa lägen. Det hjälper både dig o honom. Dessutom kommer du visa för honom att det e okej att visa att man mår dåligt o han kanske kommer öppna sig mer o visa sin sårbarhet. I längden vinner ni båda på det.
Du e underbar min vän!!!
