Igår träffade jag honom på kvällen. Vi satt och pratade. Det känns som vi pratar mer och mer med varandra om vardagslivet. Det är väldigt skönt. Jag har märkt att jag pratat väldigt mycket om dottern och hennes dagis den senaste veckan till honom och han lyssnar ordentligt och ger respons. Jag blir så lycklig. Vill nästan gråta, haha.

Han berättar om sitt plugg och hur han tycker saker och ting borde vara. Jag bara älskar att prata med honom. Det känns som vi kan prata om allt.

Till slut hamnade vi i sängen och mös en massa. Jag frågade honom om jag inte kunde få en katt i julklapp och han sa ja. Jag förklarade att den hade fått bo hos honom eftersom jag inte kan ha en katt här hemma. Han sa att han inte heller kan ha en hemma.

Då utspelades följande konversation...
Jag: Men kan du inte flytta hemifrån o skaffa en katt till mig...snäääällaaaa?
Han ler.
Jag: När ska du flytta hemifrån förresten?
Han: När jag gifter mig.
Jag: Men det förutsätter att någon ska vilja gifta sig med dig.
Han: Men vi ska ju gifta oss.

PANIK PANIK PANIK!!! VA?!?!?!?!

Jag svarade: Jag gifter mig den dagen då jag vet att jag aldrig kommer att skilja mig.

Sen pratade vi inte om det mer utan kramades o pussades bara.
Men seriöst...det lät så fint.... *svävar på moln*