Hämtat min dotter nu. Det blev lite katastrofalt i början. Jag skulle hämta henne på dagis klockan tre. Sen skulle vi förbi mitt ex (alltså hennes pappa) och möta upp honom för att sedan åka in till stan och äta ihop alla tre.

Där pappan bor och dotterns dagis är, är långt från där jag bor, så jag får åka buss väldigt länge. Jag brukar uppehålla mig på bussresorna med böcker eller mp3-spelare. Idag kändes ögonen tunga så jag nöjde mig med bara musik i öronen. Så när jag hoppar av bussen och går mot dagis med musiken högt i öronen hör jag ingenting. Det snöade och var svinkallt. Jag hade bråttom. När jag är halvvägs mot dagis fångar någon mig bakifrån. Det är...min dotter!!! (?)

Jag får panik. Hon ser väldigt ledsen ut. Ena vanten sitter inte på och jag förstår inte varför hon är utanför dagis. Med henne står det två tjejer i 12 års åldern och ser förvånade ut. Jag frågar dottern vad hon gör ute. Vem som hämtat henne på dagis. Hon säger pappa, men jag ser inte honom i närheten. Tjejerna säger att de såg henne på cykelbanan en bit därifrån o att hon sprang mot mig o skrek. Paniken växte sig större. Jag tog upp telefonen för att ringa mitt ex och såg då att han ringt mig.

När jag ska ringa honom ser jag honom komma gåendes mot mig o dottern. Jag tackar flickorna för att ha följt dottern och börjar gå mot exet. Då förklarar han att han gick tidigare för att hämta dottern. De stod vid busshållsplatsen mot stan och väntade på mig. Såg mig komma med den andra bussen och ropade på mig flera ggr. Men jag hörde inte iom musiken. Så då började dottern springa efter mig. Efter en bit hade hon tvekat men ändå fortsatt springa.

Så egentligen var det inget fel. Men det tog ett tag innan jag lugnade mig. För jag trodde först att dottern smitit från dagis och tänkte gå dit o skälla ut personalen. Eller att någon varit o hämtat henne som inte skulle gjort det. Men men...

Vilken jävla händelse...
Allt är bra nu i alla fall.