Denna söndagen skulle bjuda på städ, tvätt och så skulle dottern lämnas hos sin pappa. Men redan igår när exet var på födelsedagskalas i sin hemstad visste jag att något skulle komma ivägen för att dottern ska lämnas där.

Först vägrar han komma o hämta dottern (fastän han aldrig hämtat eller lämnat henne) och sen säger han att han mår dåligt för att han bråkat med sin familj. Jag kanske är ett as, men jag köper inte det snacket. De har säkert bråkat...för han är en idiot när han super, men jag tror inte han mår dåligt för det o inte klarar av dottern. Tror snarare han är sjukt bakis och inte orkar. Dessutom frågade jag honom om han hade städat där hemma. Men det hade han inte heller gjort. Han har alltså ännu en gång supit hela veckan utan dottern. Väldigt moget.

Suck. Så trött på honom. Så trött.
Så nu ska vi tvätta ihop...o städningen är jag klar med. Får försöka göra den här dagen bra ändå. Får slösa pengar jag inte har på glögg o lussebullar så dottern får det lite mysigt ändå.

Varför super man så hårt när man vet att man dagen efter har saker att göra?
Varför är man en idiot?