Gårdagen sög! Jag deppade ner mig totalt. Det kanske behövs ibland. Men det känns aldrig bra, inte ens då man påminner sig om att det faktiskt kommer att bli bättre..

Men jag träffade honom ändå. Han ringde vid fem tiden igår o kom hit. Var här några timmar. Vi mös. Men jag var nere, försökte provocera fram bråk. Men han är omöjlig. Känns som han läser mig. Han börjar skoja och berätta om en massa saker som jag aldrig hade pratat med någon om. T ex att man håller på att bygga ett teleskop som är tio meter i diameter som ska på något sätt kunna visa hur Big Bang skedde. Sen la han även till att ljusår inte handlar om tid utan längdenhet. Det är ju något som många missförstår. Han är så fin. Jag älskar all kunskap han bär på.

Men när han gick återgick allt till skitet. Jag försökte trösta mig själv med pizza o filmen Mamma Mia (som för övrigt inte alls var speciellt bra - musiken var bra dock), men tröstandet misslyckades. Jag la mig för att sova med ångest över all förlorad pluggtid.

Sov dåligt hela natten och vaknade till flera gånger. Men allt dåligt bär med sig något bra...mer om det i nästa inlägg.