Trött som få pallrade jag mig upp imorse. Satt på föreläsningen med hungrig mage och förundrades över vår föreläsare. Hon var så full av liv, inspiration och pedagogik. Hon fick alla att le, det kändes som hon var från en annan planet. Glädjens planet. Jag höll mig tyst och tittade på henne och lyssnade noga hela föreläsningen förutom två tillfällen då jag pratade.

Var gång uppmuntrade hon mitt tänkande och sa till och med att jag kunde ta över hennes roll. Sånt gör mig glad. Inte för att jag tar det bildligt, men jag gläds över mina tankar.

Sen fick vi tillbaka tentorna. Jag panik-räknade mina poäng tre ggr för att förstå att jag hade klarat tentan. Mitt hjärta slog i tusen. Det kändes väldigt annorlunda.

Åt lunch med två klasskamrater. Sen ringde han. Frågade om jag ville följa med o hälsa på hans mamma på sjukan. Jag blev så glad. Det tändes något inom mig. Kanske en liten bekräftelse på att han faktiskt tycker om mig. Vet inte varför dock. När jag slutat åkte jag hem till honom och vi körde iväg.

Senare åt vi och åkte hem hit. Såg film och mös. Nu åkte han hem. Och jag har inte separationsångest. Första ggn på länge nu.

Fan vad jag är lycklig över mina två E i livet. kärlek kärlek