Söndag kväll är här igen. Förr älskade jag söndagar, för de skilde sig och var en härlig omstart och avslut. Men de är inte lika speciella längre. Dessutom blir det för stora skiftningar vecka från vecka. Tre söndagar i rad har jag nu haft småångest. Separationsångest. Jag hatar det verkligen från mitt innersta. Hoppas det är en fas eller invaning av nya rutiner. För jag vill återgå till att gilla söndagar.

Hade gärna haft en söndagsrutin. Ska fråga min vännina E om hon vill införa en tradition med mig.