Redovisningen idag gick skapligt. Det var härligt att sluta klockan tio redan. Stötte på honom på tåget. Han var så fin. Men ibland när jag känner hur knäna blir svaga av att jag tittar honom i ögonen är det som att jag inte vill medge detta för någon annan än mig själv, så därför visar jag inga känslor. Blir snarare störig istället. Jättekonstig logik, jag är medveten om det.

Efter en stunds väntande med en tjej från min klass åkte jag hem till min far. Vi åt lite, pratade och tittade på foton. Gamla som nya. Riktigt mysigt. Sen åkte vi till en av hans vänner i Staffanstorp och lånade hans jobbil. Meningen var nämligen att flytta ett bord från pappa till mig och en motionscykel. Så nu har jag ett superfint bord hemma o en träningscykel.

Sen åt vi libanesisk mat på Café Ceder (supermums) och skrattade en hel del samtidigt som vi pratade om krig, politik, djur, reklamer och historia. Sånt där händer bara med pappa. Han är sån inspiration. Känns som han aldrig kommer förstå hur mycket jag älskar honom. Synd. För jag älskar honom så innerligt mycket.

Nu ska jag plugga lite innan min bästaste vän dyker upp. Då ska det mysas ännu mer. Kärlek kärlek överallt.