Jag har tagit många stora steg nu. Det känns som det hela är på väg åt rätt håll, som att bollen är i rullning. Det bästa är att ingen rädsla känns vid av mig. Det är ovant. Men som alltid annars så känns det så bra när dåligt dåligt slutat.

Men samtidigt känns det som jag har en del beslut att ta. Det finns faktorer i mitt liv just nu som orsakar dåligt mående för mig. Faktorer som jag länge försökt bortse från och hitta andra namn för. Men igår insåg jag att i ett svårt läge valde jag bort en faktor över en annan. I rent och klart språk hade det här låtit förjävligt för det handlar om personer och jag ogillar att välja mellan individer, speciellt då desse är involverade kring mitt liv.

Samtidigt klarar jag inte av att fortsätta på det här sättet. Allting känns ständigt som på givakt. Men för första gången ska jag inte eliminera en faktor i mitt liv för att det inte fungerar som jag vill. Utan jag ska hitta en annan funktion för det och njuta av den på det sätt som passar mig.

Klyddigt, klyddigt...men ack så sant.
Fast jag trodde aldrig det här om mig själv.