Min mobil ringer...

Han - Hej
Jag - Hej

Han - Vill du komma till mig och hjälpa mig?
Jag - Med vad?

Han - Jag måste opponera mig.
Jag - Javisst. Men kan vi inte va hos mig istället ha långfrukost o kanske se Heroes sen?

Han - Men jag måste åka vid ett.
Jag - Det gör inget om vi inte hinner Heroes.

Han - Okej. Men vi ses om en halvtimme.
Jag - Ja, hej.

---

Mobilen ringer igen...

Han - Jag kommer till dig vid tolv. Ska fixa några saker o sen kan vi göra allt det andra hos dig. Jag struntar i skolan idag.
Jag - Men det blir ju jobbigt när du missar föreläsningar...

Han - Men jag har ordnat så en kille i klassen tar anteckningar till mig.
Jag - Okej, men då ses vi.

---

Sånt här gör mig glad...
När en icke speciell dag bara visar sig bli speciell.

Vaknade till solsken och tänkte att jag ska städa och läsa lite. På väg hem från dagis ringer han och behöver min hjälp. Det är inte vanligt att jag får hjälpa honom. Så det uppskattas, för då känner jag mig behövd för en gångs skull. Och dessutom så älskar jag att äta långfrukost med människor jag älskar. Nu ska jag se till att städa innan dess bara.

Jag börjar mer o mer inse att jag är värd hans kärlek och sättet han visar sin kärlek på. Häromnatten när vi sov vaknade jag av att han kramade mig. Det händer ofta att han gör det i sömnen. Jag vaknar till varje gång, men det gör inget. Det slog mig på morgonen då jag tänkte på det att det aldrig hänt mig förr. Att jag aldrig har blivit kramad mitt i natten av någon som älskar mig.

Tänk att det tog närmare 30 år för mig att vara med om något som kanske är vardagsmat för alla andra.