Det blev en check. En hemmagjord en i Photoshop...som jag inte kan visa då mitt riktiga namn står med på den. Men den är enkel och fin. Den är märkt med över fyra timmars massage, om jag inte minns helt fel. Den blev utskriven på ett turkost papper och är A4 stort. Den hamnade i ett blått hemmagjort kuvert med ett rim på som lyder följande:

Måste säga att i annat fall då annan kille skulle ha tillgivit mig dessa två smeknamn hade jag skämts och tyckt det varit pinsamt. Men eftersom jag nu är head over heels och har utelämnat mitt hjärta till honom 100% så blir jag småfnittrig och lite röd om kinderna då han uttalar något av dessa namn. Kärleken gör mig fin.

När jag grät för att han drack dagarna ut...
Då jag skrek av frustration över att vi inte kom någonstans...
Eller de gånger då jag sörjde mitt liv i förväg för att det aldrig skulle bli som jag ville...

...var jag totalt omedveten om att jag en dag skulle bli denna starka tjej som lämnat det livet och byggt upp ett nytt.
Ett liv där jag dagligen känner mig älskad.
Ett liv där jag alltid kan ge det jag anser vara viktigast till min dotter.
Ett liv som jag har valt och som jag lever på mina villkor.

idag sa en vän till mig: Du är likgiltighetens totala motsats - Du är passion.
Passionen får mig att ständigt klättra uppåt!

Min mobil ringer...

Han - Hej
Jag - Hej

Han - Vill du komma till mig och hjälpa mig?
Jag - Med vad?

Han - Jag måste opponera mig.
Jag - Javisst. Men kan vi inte va hos mig istället ha långfrukost o kanske se Heroes sen?

Han - Men jag måste åka vid ett.
Jag - Det gör inget om vi inte hinner Heroes.

Han - Okej. Men vi ses om en halvtimme.
Jag - Ja, hej.

---

Mobilen ringer igen...

Han - Jag kommer till dig vid tolv. Ska fixa några saker o sen kan vi göra allt det andra hos dig. Jag struntar i skolan idag.
Jag - Men det blir ju jobbigt när du missar föreläsningar...

Han - Men jag har ordnat så en kille i klassen tar anteckningar till mig.
Jag - Okej, men då ses vi.

---

Sånt här gör mig glad...
När en icke speciell dag bara visar sig bli speciell.

Vaknade till solsken och tänkte att jag ska städa och läsa lite. På väg hem från dagis ringer han och behöver min hjälp. Det är inte vanligt att jag får hjälpa honom. Så det uppskattas, för då känner jag mig behövd för en gångs skull. Och dessutom så älskar jag att äta långfrukost med människor jag älskar. Nu ska jag se till att städa innan dess bara.

Jag börjar mer o mer inse att jag är värd hans kärlek och sättet han visar sin kärlek på. Häromnatten när vi sov vaknade jag av att han kramade mig. Det händer ofta att han gör det i sömnen. Jag vaknar till varje gång, men det gör inget. Det slog mig på morgonen då jag tänkte på det att det aldrig hänt mig förr. Att jag aldrig har blivit kramad mitt i natten av någon som älskar mig.

Tänk att det tog närmare 30 år för mig att vara med om något som kanske är vardagsmat för alla andra.

Jag har en väldigt kär vän som jag inte pratar med för ofta. Men ändå är han otroligt nära mig och hans tankar är viktiga för mig. Hela han är faktiskt en inspiration. Med jämna mellanrum skriver vi fina sms till varandra, som en påminnelse över att fina människor faktiskt finns med oss var dag - vi kanske bara inte ser dem dagligen. Idag fick jag följande sms...

"Jag blir så rörd att det finns någon som kan tänka så om mig. Och att "någon" råkar vara en person jag ser oerhört mycket upp till, det är gudomligt skönt. Tack älskade ljussjäl för att du finns och för att du lyser upp min tid på jorden. Tusen omslutande kärlekskramar."

Det är något jag tycker fler borde göra. Alltså berätta för sina nära och kära exakt varför och hur mycket de tycker om den personen.