Jag har inte så många minnen från när jag var liten. Har ytterst få minnen från 6-9 års ålder. Allt innan jag fyllde sex år är som putsväck. Det gör ibland att jag känner mig tom - annorlunda. Ibland inbillar jag mig att jag är väldigt nostalgisk och en minnes-vårdare just pga att jag gått miste om en del minnen, så jag måste värna om de som skapas nu. Som allt annat har det sina positiva och negativa sidor.

Men... När jag var kring tio år gammal började jag känna på ett sätt jag inte minns att jag gjort förut. Jag lade också inte bara märke till mitt eget mående utan även andras. Det var då jag började känna av andra. Min far brukar säga att jag har en gåva - att jag kan träda in i ett rum och känna av andras energifält för att veta var de befinner sig känlsomässigt och sedan agera mot dem utifrån detta. Det är att göra andra en tjänst de inte bett om, men den som kan - bör. Jag är stolt över den förmågan, men på senare år har jag nästan blivit självisk. Insett hur energikrävande det är för mig att vara sådan.

För nu kräver mitt liv energi till massa andra viktigheter. Då kan inte jag leka andras välmåendepinne längre. Men samtidigt är det skönt att ibland få vara den personen. Ungefär som att återvända hem till sin hemstad då man varit ifrån den en längre tid. Man känner igen allting, är bekväm och kan navigera på autopilot.

Varför skriver jag detta då? För att på senare tid tär alla dalar i mitt mående mig något fruktansvärt. Jag tycker inte längre det är ok eller normalt att gå igenom dem. Det är inte samma känslor som självömkan eller för hårda krav mot mig själv. Snarare så att jag vet innerst inne att jag är kapabel till så mycket mer än det här. Jag behöver inte må dåligt. Men som att jag inte vågar leva 100% för att vara glad. Feghet. Jag måste bort från det. För när jag inte kryper omkring i dalen ser jag ju hur bra allt är. Hur bra jag mår och vilket lyckans bra liv jag har, även om det med tiden kommer att bli bättre.

När jag är nere igen, ska jag läsa det här. Påminna mig själv om denna bra människa som jag faktiskt är.