Oh nej...
Jag såg honom, det bubblade i mig. Vi kramades, mös och kysstes.
En stund senare är jag som ett svartsjukt monster och tjurar. Kan givetvis inte prata och det slutar med att jag surar. Stackars killen.
Nej...gårkvällen blev inte alls bra. Jag mår skit idag och vill helst bara glömma att igår ens fanns. Men jag fick en fin växt o presentkort i present, inte av killen, men ändå.
Varför är jag sjuk i huvet och så jädrans osäker??
Jag kommer aldrig bli fri från min osäkerhet, dåliga självkänsla och självförtroende. Det känns som ett i-lands problem men jag mår verkligen dåligt pga det. =(
Det värsta med det här är att jag inte ens orkar prata med någon om det.
I skolan idag har jag lärt mig att när någon berättar för mig om en liknande situation som jag själv hamnat i ska jag inte säga "jag förstår exakt hur du känner och hur det känns" för egentligen kan jag inte utgå från att det jag kände i min situation känner du oxå.
Så istället säger jag att när jag har vatt i en liknande situation som du är det väldigt jobbig och det är svårt att prata om det med personen det berör.
Men att prata med någon utomstående kan ibland vara väldigt skönt och hjälpa mer än jag tror!!
Våga gör något utöver det vanliga!
(Vi har dessutom lärt oss att inte använda oss av ordet man)
När jag inte vill prata om ngt jobbigt med ngn annan brukar jag tvinga mig själv till det. För jag vet att i den stunden tänker jag inte klart. Att berätta det för ngn annan och höra den andres åsikt hjälper mig så otroligt mkt att det känns som att all det negativa och dåliga försvinner inom en kort stund.
Man börjar tänka klart och viktigast av allt man utvecklas och börjar förstå sig bättre. Det du men det är bara jag det.
E... tycker om dig och du vet att det är sant a-a-ant
Det finns ingen annan som får dig o känna likadant.
Det är sant.
Från mig till dig. Schlageryran+T har stigit mig i huvet haha =)
