Sovit bra inatt. Vaknade och satte direkt igång med att ordna det sista med vännens dator. Men direkt blev jag ledsen över allt som inte står rätt till i livet och har nu gråtit en skvätt.

Gråta - I liten mängd känns det befriande och renande. I för stor mängd endast patetiskt och ynkligt. Det är så jag känner mig nu. Patetisk mest. Blir så trött på mig själv, men det går väl över.

Får starta om systemet inom mig. Blir fri från en massa jobbigheter. För jag kan. Jag måste.