Ringde och talade med två studievägledare idag. En på psykologi institutionen och en på socialhögskolans institution. Det bådar inte gott att komma in på psykologutbildningen. Fyra andra personer från folkhögskolan måste först hoppa av på två veckor. Så jag släpper den tanken helt nu.

Sen återstår ett val.
Ska jag fortsätta med socionomutbildningen? Jag vantrivs i klassen, mest för att jag inte känner någon och inte har någon att spendera tid med. Allt känns så negativt där. Inget positivt och hoppingivande finns. Eller ska jag ta ett studieuppehåll på en termin och läsa psykologi en termin? Men till vilken nytta? Vad behöver jag det till? Jag tvekar. Då påminns jag om ordspråket "finns det tvivel, finns det inga tvivel" och tvivlar ännu mer. Bör jag påbörja något som jag är osäker på?

Vill jag verkligen ta uppehåll pga vantrivseln eller spökar tankarna och rädslan för mig? Jag har mer eller mindre struntat i skolan. Skjutit upp hemtentan, varit totalt oengagerad i grupparbetet och sådant gör mig rädd. Det är sådana känslor som fick mig att skolka hela gymnasiet. Skammen.

Så nu har jag till imorgon på mig att bestämma mig för vad jag ska göra åt min framtid. Fan. Fan. Fan. Vill ha hjälp. Åsikter. Men ingen kan ge mig det. Det är jag och mig själv det står mellan. Rädd.


edit: ju mer jag tänker desto mer känns det som jag borde gå kvar på min utbildning.