Jag vaknade väldigt ledsen tidigt imorse. Drömde att killen var dömd till döden. Jag och en gemensam vän till oss stod på ett tak och såg ner på ett torg där han skulle halshuggas a la förr i tiden. Jag tittade inte på men kände direkt det hade skett. Som om jag kände att "nä, nu är han borta" och då dök han upp på taket mittemot. Hade en cigg i handen och rökte medan han tittade förbi oss. Som om han såg genom oss. Sen vända han sig bort och gick. Hoppade ner från taket och försvann och det enda jag kunde göra var att gråta och säga till F som stod där med mig "Han är så fin... Han var så fin."

Det var hemskt och jag vill aldrig någonsin vara med om den känslan. Nu har jag massor med dåligt samvete, separationsångest och allt i ett. Så jag är utmattad av alla känslor. Fan. Vill gråta. Få ut lite skit.