Jag såg på "Sanningens ögonblick" innan ikväll. Fy fan alltså vilka personligheter man får se där. Jag blev uppriktigt sagt väldigt besviken över hur vissa människor ser på saker och ting. Så ytligt och materiellt. Jag kommer aldrig att förstå dessa människor och ständigt ta avstånd från dem.

Det är en sak för mig att vara materiell i formen av att man är prylbög, gillar att shoppa eller att ha ett stort intresse för bilar. Men att värdera livet, sin lycka och filosofin kring metafysiska väsen baserat på materiella saker och ytligheter - det är för mig en kraftig nedsäkning. Först och främst av sin egen karaktär och personlighet, men också för det man står för som människa. Jag anser att vårt sinne och vår kapacitet i form av hjärna finns för att vi ska göra gott. Inte ska man då vara en räv, ytlig och använda sig av armbågar för att få allt kring sig att vara "top notch".

Någonstans långt inom mig rättfärdigar jag dessa personers agerande och existens med tanken om att vi alla balanserar ut varandra. För allt idiotiskt, elakt, slugt, hemskt och ont finns det glädje, genuinitet, gott, omtanke och förlåtelse.

Men samtidigt kan jag inte radera bilden av allt onödigt skit som människor skapar utav sig själva. För det är verkligen onödigt med väldigt mycket av det man fick se ikväll.

Som koppling till rubriken - besvikelse. Det här är för mig ren besvikelse, till skillnad från tjejen som deltog som var besviken på sina föräldrar pga att de inte hade bra kontakter och bra ekonomi. Flicka lilla, du är vilsen, människa. Du är en trasig själ. Må du finna allt materiellt du vill för att sedan inse att du på insidan fortfarande är tom. Om det krävs för att du ska inse är jag villig att skänka dig mer än jag själv kan få.

Suck.