Även om denna bloggen är "hemlig", anonym eller vad man nu vill kalla den så känner jag att vissa saker kan jag inte dela med mig fullt ut. För de tappar lite av sin helighet genom att fler får veta om det. Och i framtiden från o med nu kommer vissa saker kanske inte göra er läsare 100% kloka, men för mig (som är den viktigaste läsaren här) är det fullständigt klart. Så jag ber i förväg om ursäkt för alla oklarheter och texter som kan leda till förvirring. Ni som känner mig o läser här får gärna fråga o så svarar jag så gott jag kan om vad som menas i all kryptiskt som må hända dyka upp.

---

En del praktiska saker i mitt liv måste förändras i samband med det här. Jag är rädd för att en del viktiga saker hamnar i skymundan, men samtidigt så får det inte ske. För gemene man (men mestadels jag och min styrka) klarar det här. Det är jag inte tveksam på. Men huruvida "Fatty" eller jag vinner kampen är det som är avgörande för hur det här loppet slutar. Mållinjen är långt bort men som Socrates så fint sagt en gång i tiden - There are no ordinary moments and there is never nothing happening.

Så varje ögonblick är ett steg mot rätt riktning så länge jag vinner över "Fatty". Än så länge har jag två morgonar i rad vaknat ledsen. Båda morgnar har jag tänkt "Nej - inte ledsen igen. Du skulle må bra!" Men sedan tänkt. "Just nu är jag ledsen, för Du är där och spökar. Men om en liten stund mår jag bra igen." Sen har jag gråtit några skvättar och vunnit. Mått bra. Gjort saker som rushar mitt mående.

Och nu ska jag påbörja min måltavla i PS och se till att inte på något sätt låta något eller någon hindra mig från det här. Jag kommer få mitt mål, bli av med det dåliga måendet, stärka min kämparanda och bygga upp den där personen som alla älskar. Hon...Jag kommer att bli ännu bättre än allt som är bra med mig nu. Och det... Det ser jag så otroligt mycket fram emot. Det är priset för mig, för min dotter och för min framtid.