Nu är det dags för något som den här bloggen inte ofta får en dos av - glädje och positiva ord.

Igår hade killens mor middag. Hon firade sin födelsedag och jag var bjuden. Tillsammans med sina vänner o några släktingar satt de allihopa i deras vardagsrum och åt någon kaviar aptitretare och drack martinis - då jag klampade in med en rosbukett. Hon såg så glad ut och så majestätisk. Ni som läser som träffat henne kanske förstår vad jag menar med att hon ofta är/ser och uppför sig väldigt mäktigt. Jag älskar det med henne, ser upp till henne och hennes säkerhet.

Redan då jag stod i hallen visste jag att kvällen skulle bli lyckad. Så där satt jag, umgicks med 50 och 60 plusare och diskuterade livet, ekonomin, minnen och allt vad man kan tänka sig. Vi åt middag, efterrätt och drack en massa vin. Även jag som inte gillar vin fann smakligheten i det igår. Ett australiensiskt vin vann mitt hjärta med sin lilaröda färg.

Fram till midnatt pratade vi (mestadels de). Jag o killen försvann ut på balkongen och mös emellanåt och i diskussionerna utbytte vi blickar och jag förstod på honom att jag inte hade gjort bort mig, honom eller hans mamma genom att säga något olämpligt eller genom att brista ut i ett gapskratt.

Så när vi promenerade hem till mig var jag världens lyckligaste människa. Vi satt i en timme och pratade innan vi bäddade ner oss i sängen och mös, gosade och kysstes till sömns.