Jag har nu äntligen blivit mig själv igen. Inte helt hundraprocentigt men nästan. Min kropp är än i återhämtnings-mode och jag är ännu inte helt utvilad, men inatt sov jag tolv timmar. TOLV TIMMAR! Men ändå har jag en hel del timmar att ta igen.

Har äntligen också orkat städa, diska, damma och byta sänglakan. Jag har orkat duscha! Min dotter är här och livet känns som på rätt bana igen.

Efter turbulensen har jag insett hur mycket alla mina vänner, familj och pojkvän betyder för mig och hur mycket jag betyder för dem. Ni har allihop varit runt mig och varit måna om mig. Ställt upp när jag behövt er och lyssnat på mig i oändligheter när jag orkat prata. Jag älskar er så djävulskt mycket.

Från och med imorgon är jag tillbaka i mina rutiner. Det hela inleds med att jobba imorgon, jag ser fram emot det.

---

Förhoppningsvis försvinner mina plötsliga depperioder nu. För jag antar att de hade med "det hemska" att göra.