Fan också

Vet inte vad det är för fel på mig. När jag har det bra och roligt spökar en massa tankar och förstör för mig. Igår blev det så. Jag och Han såg på film, allt var bra. Efteråt var allt bra. Sen var det som att min kropp togs över av en ond ande. Jag blev apatisk och ville bara gråta. Hemska tankar och värdelöshet tog över. När han gick smsade jag att vi inte kunde ses mer.

Han ringde. Jag var kort i telefon. Smsade mer. Han ringde igen. Vi bestämde efter en massa snack o gråt från min sida att vi ska ses o prata idag. Jag vill inte. Jag är rädd. Jag mår inte bra.

Allt är falskt. Han säger att jag fokuserar på det negativa. Jag säger att jag är medveten av mig som person.

Fan...jag älskar honom. Vad är fel på mig?
Hjälp.

Sket i skolan idag. Anus också.

Jag förstår dig så sjukt mkt. Jag har kännt som du så oerhört många ggr men förr eller senare tar det kål på en.

Men du e en vis person o du kommer få ordning på detta.

Du vet att det har mkt med rädsla o sårbarhet att göra.

Du har sagt gång på gång att du aldrig kännt så här för ngn annan. Han får dig att känna så som du förmodligen aldrig vågat drömma om. För du har anset att sådant inte kan/bör hända dig. Omedvetet, att du inte e värd det.



Det e normalt att du känner som du gör men däremot det som inte e "normalt" e att du skrev till honom att ni inte ska ses mera.

Jag tolkar det som en oerhörd stor rädsla för dig. Nästa som en "fobikänsla". O sen så tror jag att du behövde höra från hans sida att han vill fortsätta träffa dig osv. Berkräftelse med andra ord.



Du e sårbar o därför tänker du inte logiskt. För just nu e du i en krigszoon. Antingen överlever du eller dör du. Alltså antingen blir du sårad o han lämnar dig eller så blir du inte sårad o han stannar kvar.

Men det e enklast att tänka på det värsta. På det sättet skyddar man sig. Dock för tillfället. När det e försent o man inte kan ställa allt till rätta så e den känslan mkt starkare o hemskare än om han hade lämnat dig.



Allt du känner för honom o hur du mår när du e med honom e kanske värt att vara i krigszonen. För det finns inget som kan erstätta dina känslor du känner när du e med honom. Han gör dig lycklig, du gör honom lycklig.



Så vf ska inte två människor som tycker om varandra kunna vara med varandra?

Det e kanske dags att försöka släppa alla dina negativa känslor som påverkar ert förhållande o att du vågar testa på ngt nytt.



Du förtjänar att han gör dig lycklig, du förtjänar en sådan kille, du förtjänar all kärlken han ger dig, du förtjänar att må bra!!



Livet e en chans/risk. Finns inga genvägar!

Du förstår lilla vän att du skadar dig själv när du gör så här.

Du vet alla grr du har slagit huvudet mot en vägg o så har vatt för att du omedvetet tyckt att det varit ditt fel.

Detta e likadnat. Fast nu skadar du inte dig fysikst utan psykiskt.