Det är ju sjukt hur mitt humör kan skifta på ytan. På ytan har jag varit extremt nere senaste dagarna. Inte bara pga att jag varit sjuk, utan jag har även jagats av monsterna i huvet. Hon den där onda inuti mig har vunnit så mycket senaste tiden att man utan överdrift kan kalla mig en otroligt dålig slagskämpe.

Men sen försvann allt på ytan när killen kom på besök idag. Som om den där tomheten inuti mig som växte och växte började fyllas av hans närvaro. Men inuti mig mår jag fortfarande kasst. Det finns fortfarande de där sakerna som hänt som gör att jag är rädd.

Sen slog det mig även hur sjukt beroende jag är av honom och hans bekräftelse. Och jag hatar mig själv för det. För jag hatar folk som måste ha bekräftelse hela tiden. Så jag ska sluta vara så. Kan jag inte må bra utan hans bekräftelse, är jag inte ens värd att må bra. För fan. Sånt här gör mig arg. Varje gång jag blir sjuk, blir jag en person jag hatar. Jag vägrar vara den personen. Det finns andra som klär bättre i de kläderna, men jag blir bara ful i den klädnaden.

Nu ska jag bara vara bra! Fast med en massa äckligt snor o hosta.