Det har varit många underbara dagar nu mellan resan till norr och återgången till skolan. Men jag har haft två inslag av nedgångar. Ena dagen vaknade jag på helt fel sida. Inte den sidan som gör en lättirriterad eller bitsk. Utan den sidan som gör en sårbar och lättgråten. Så jag grät. Blev sårad och inåtvänd. Allting för ingenting. Det borde för övrigt bli det nya uttrycket istället för one for all, all for one... allting för ingenting. Makes good sense för oss som inte tänker så logiskt utan har utvecklat en egen logik. Men jag slutade båda dagarna med gott mående och som vinnare i matchen mot "Fatty".

Det var väl egentligen allt jag hade att säga om dessa dagarna. Finns en massa fint att säga om killen och mig. Men jag har kommit till en gräns, tror jag, då jag inte orkar dela med mig av det fina mellan oss. För det känns som ingen ändå riktigt förstår. Man måste vara en del av det för att förstå, helt enkelt.

Och skolan...vi ska göra ett litet grupparbete...fick ett tema. Jag hamnade i en grupp med tre personer jag inte ville vara med. Jag ogillar inte någon av dem, men ingen av dem har humor eller ens är i närheten av att vilja arbeta som jag. Så jag ändrade grupp och hoppade in bland ett gäng andra. Hoppas nu det funkar bra och att de andra i gruppen inte förstod det uppenbara...att jag lämnade dem för de rakt igenom är urtråkiga och icke kreativa i plugget. Men dock väldigt fina personer som man lätt kan föra bra diskussioner med. Men det kan man med de flesta. Ungefär som att ha trevligt...det går med de flesta. De flesta är snälla. Bla bla bla...boring!

Out!