Gjorde andra tentan idag. Gick inte lika bra som förra gången. Men har jag lite tur så klarar jag den här. Men det känns givetvis inte så. Somnade snabbt igår och vaknade tidigt imorse.

Denna fredagen kan bjuda på vad som helst känner jag. Min plan än så länge lyder att ta hand om och vårda mig själv lite. Det betyder att jag ska cykla på min stencoola motionscykel, måla om naglarna, noppa ögonbrynen och ta en lång dusch. Orkar jag ska jag till och med sminka mig idag.

Sen är jag ruskigt sugen på att dricka vin ikväll. För o fira att jag klarade tentan och att den andra är gjord. Men det är inte så trevligt att dricka vin själv så det hänger mest på om jag hittar vinsällskap.

Har fått minifotoalbumet jag beställt också. Superfin!

Trött som få pallrade jag mig upp imorse. Satt på föreläsningen med hungrig mage och förundrades över vår föreläsare. Hon var så full av liv, inspiration och pedagogik. Hon fick alla att le, det kändes som hon var från en annan planet. Glädjens planet. Jag höll mig tyst och tittade på henne och lyssnade noga hela föreläsningen förutom två tillfällen då jag pratade.

Var gång uppmuntrade hon mitt tänkande och sa till och med att jag kunde ta över hennes roll. Sånt gör mig glad. Inte för att jag tar det bildligt, men jag gläds över mina tankar.

Sen fick vi tillbaka tentorna. Jag panik-räknade mina poäng tre ggr för att förstå att jag hade klarat tentan. Mitt hjärta slog i tusen. Det kändes väldigt annorlunda.

Åt lunch med två klasskamrater. Sen ringde han. Frågade om jag ville följa med o hälsa på hans mamma på sjukan. Jag blev så glad. Det tändes något inom mig. Kanske en liten bekräftelse på att han faktiskt tycker om mig. Vet inte varför dock. När jag slutat åkte jag hem till honom och vi körde iväg.

Senare åt vi och åkte hem hit. Såg film och mös. Nu åkte han hem. Och jag har inte separationsångest. Första ggn på länge nu.

Fan vad jag är lycklig över mina två E i livet. kärlek kärlek

Gårdagen sög! Jag deppade ner mig totalt. Det kanske behövs ibland. Men det känns aldrig bra, inte ens då man påminner sig om att det faktiskt kommer att bli bättre..

Men jag träffade honom ändå. Han ringde vid fem tiden igår o kom hit. Var här några timmar. Vi mös. Men jag var nere, försökte provocera fram bråk. Men han är omöjlig. Känns som han läser mig. Han börjar skoja och berätta om en massa saker som jag aldrig hade pratat med någon om. T ex att man håller på att bygga ett teleskop som är tio meter i diameter som ska på något sätt kunna visa hur Big Bang skedde. Sen la han även till att ljusår inte handlar om tid utan längdenhet. Det är ju något som många missförstår. Han är så fin. Jag älskar all kunskap han bär på.

Men när han gick återgick allt till skitet. Jag försökte trösta mig själv med pizza o filmen Mamma Mia (som för övrigt inte alls var speciellt bra - musiken var bra dock), men tröstandet misslyckades. Jag la mig för att sova med ångest över all förlorad pluggtid.

Sov dåligt hela natten och vaknade till flera gånger. Men allt dåligt bär med sig något bra...mer om det i nästa inlägg.

Måste plugga hela dagen idag. Känner ingen motivation eller ork för det. Suck. Tänker mkt på att jag inte kommer få träffa honom förrän på fredag.

Låt tiden gå snabbt.

Redovisningen idag gick skapligt. Det var härligt att sluta klockan tio redan. Stötte på honom på tåget. Han var så fin. Men ibland när jag känner hur knäna blir svaga av att jag tittar honom i ögonen är det som att jag inte vill medge detta för någon annan än mig själv, så därför visar jag inga känslor. Blir snarare störig istället. Jättekonstig logik, jag är medveten om det.

Efter en stunds väntande med en tjej från min klass åkte jag hem till min far. Vi åt lite, pratade och tittade på foton. Gamla som nya. Riktigt mysigt. Sen åkte vi till en av hans vänner i Staffanstorp och lånade hans jobbil. Meningen var nämligen att flytta ett bord från pappa till mig och en motionscykel. Så nu har jag ett superfint bord hemma o en träningscykel.

Sen åt vi libanesisk mat på Café Ceder (supermums) och skrattade en hel del samtidigt som vi pratade om krig, politik, djur, reklamer och historia. Sånt där händer bara med pappa. Han är sån inspiration. Känns som han aldrig kommer förstå hur mycket jag älskar honom. Synd. För jag älskar honom så innerligt mycket.

Nu ska jag plugga lite innan min bästaste vän dyker upp. Då ska det mysas ännu mer. Kärlek kärlek överallt.

Städat och duschat.
Nu gäller det att plugga i två timmar så att jag kan slappa resten av kvällen sen.
Är tänkt att jag ska ut o äta med honom o sen ska vi se film o mysa.
Om det blir som planerat har jag haft en bra dag och kväll.

Redovisning imorgon. Blir nog bra. Däremot är jag lite rädd för vad opponentgruppen ska säga om vår rapport. Morgondagens bekymmer dock.

Idag var jag i skolan över en timme tidigare än vad som behövdes. Jag åt brunch i min ensamhet med Högläsaren. Läste och läste tills jag skulle träffa min grupp och förbereda för redovisning. Drog till biblioteket och kopierade en massa papper. Hjälpte diverse folk med deras kopiering.

Sen var det lite mer än en timme kvar till föreläsningen. Folk försvann och jag fastnade med en kille i klassen. Det blev en pinsam situation då det kändes som han var kvar där med mig för o inte lämna mig ensam. Men han tänkte nog inte så. Jag brukar få för mig sånt. Men vem vet egentligen.

Hur som helst så följde jag med honom och lunchade. Det som förvånade mig var hur oerhört trevligt det var att prata med honom. Trevligt är ett ganska neutralt ord annars, men vissa saker kan inte beskrivas på annat sätt än just - trevligt. Vi pratade i en timme o gick till hörsalen sen.

Föreläsninen sög så jag gick efter halva. Inget relevant till tentan. Varför vara där då? Tog tåget hem med en tjej från klassen och nu sitter jag här. Behöver plugga, städa (grundligt), duscha och äta. Givetvis orkar jag inte något av det...men men. Gäller o ligga i. Imorgon får jag nytt vardagsrumsbord! Wiii. Pappas gamla så den är ny-gammal, men bättre än den vingliga saken jag har nu.

Oj onödigt långt skrivet...

Vissa dagar, väldigt sällan, blir jag som besatt av shopping. Jag vill egentligen bara förnya tror jag, men tankarna går åt allt möjligt som jag hade kunnat köpa.

Idag har jag (som så många andra ggr) föreställt mig att köpa en ny TV och en ny dator. Kan enkelt motivera varför också. Jag behöver en större TV till vardagsrummet. Ångrar lite att jag köpte en 32". Den jag har nu hade jag i så fall tänkt hänga på väggen mittemot sängen i sovrummet. Inskaffa mig en precis likadan fast tio tum större för vardagsrummet.

Sen har ju min dator fyllt året och råkat ut för smärre olyckor ett par gånger, så därför behövs en ny dator. Som jag kan använda för det mesta, som blir min surfdator. Jag har dreglat lite över en HP för ynka 4000kr. Men det är 3999kr mer än vad jag har råd med.

Men resten av grejerna då? Tankar på växter, ramar, systemkamera, ett vitrinskåp, mattor, byrå, armband, klocka, väska, skor, kepsar...usch. Jag har varit galen idag. Beställde dock ett minifotoalbum med 30 bilder på Simone idag. Så lite har jag fått döva mitt suktande. Nästa månad funderar jag på en ny parfym och växter.

Söndag kväll är här igen. Förr älskade jag söndagar, för de skilde sig och var en härlig omstart och avslut. Men de är inte lika speciella längre. Dessutom blir det för stora skiftningar vecka från vecka. Tre söndagar i rad har jag nu haft småångest. Separationsångest. Jag hatar det verkligen från mitt innersta. Hoppas det är en fas eller invaning av nya rutiner. För jag vill återgå till att gilla söndagar.

Hade gärna haft en söndagsrutin. Ska fråga min vännina E om hon vill införa en tradition med mig.

Igår bestämde vi att vi ska gå på Luciabion ihop i år. Man vet inte säkert om något sker förrän det skett, men det känns underbart att vi planerat det. Blir nog en mysig natt på bio med film o mat.

Jag är så kär i honom. Det är helt överväldigande att känna så för någon. Som att hålla en skål som är överfull med något väldigt värdefullt. Sen får man inte tappa skålen, så man går där o balanserar o balanserar och är så glad över att man har det där värdefulla som alla vill ha. Man är så glad o fokuserad på att inte förstöra något att man inte ser det runt omkring. Allt som inte är skålen och innehållet blir blurrigt och oklart.

Men går bara o ler stort för man är så glad. Det är en underbar känsla. Kärlek. Förälskelse. Jag får rysningar.

Sen tidigt imorse har det regnat. Nästan oavbrutet och det är alldeles grått och tråkigt ute. Gillar inte sånt här väder på lediga dagar. Man blir bunden till att sitta hemma.

Nyss beställde jag lite foton via extrafilm.se smidigt och billigt. Det får bli min nya image. Att framkalla foton lite då o då. När jag var liten tog föräldrarna kanske inte jättemånga foton, men de som togs framkallades alltid. Numera fotograferar man väldigt mycket men har de liggandes på datorn eller skivor. Det är lite synd.  Ska köpa ramar också så väggarna inte förbli sådär kala som de är nu.

Jag har en väldigt kär vän som jag inte pratar med för ofta. Men ändå är han otroligt nära mig och hans tankar är viktiga för mig. Hela han är faktiskt en inspiration. Med jämna mellanrum skriver vi fina sms till varandra, som en påminnelse över att fina människor faktiskt finns med oss var dag - vi kanske bara inte ser dem dagligen. Idag fick jag följande sms...

"Jag blir så rörd att det finns någon som kan tänka så om mig. Och att "någon" råkar vara en person jag ser oerhört mycket upp till, det är gudomligt skönt. Tack älskade ljussjäl för att du finns och för att du lyser upp min tid på jorden. Tusen omslutande kärlekskramar."

Det är något jag tycker fler borde göra. Alltså berätta för sina nära och kära exakt varför och hur mycket de tycker om den personen.

Flera bloggar har förbrukats. De har allihopa lagts ner eller raderats av olika anledningar. Nu senast la jag ner min största blogg som jag hade haft väldigt länge. Det kändes inte okej längre att dela med sig av alla tankar där. För många som känner mig eller vet vem jag är läste där och censureringarna blev fler och fler från min sida.

Därför skaffade jag mig först en anonym blogg vid sidan om. Men den togs bort efter att min enda läsare där (min bäste vän) och jag hamnade i en dispyt. Men den senaste veckan har varit hemsk på många sätt och jag har klarat mig utan att skriva av mig. Istället har jag konstigt nog pratat en del med andra om problemet. Det har hjälpt. Men jag saknade skrivandet. Så här är jag totalt anonym...om man bortser från min andra bäste vän, som fick adressen hit.

Jag får helt enkelt se vart det här leder. Inga krav är ställda på mig nu. Det går att skriva en gång i veckan om det inte behövs mer från min sida. På den andra bloggen gick inte det. Där kände jag stort press på att prestera o skriva.

Så nu vet ni lite mer om historien bakom denna bloggens uppkomst.
Historien om varför min vecka varit från helvetet...kommer en annan gång. Just nu ska jag bara njuta av helgen.

Vilken klant jag är.

Tänkte att det vore mysigt och mumsigt med pizza idag. Men i vanliga fall är jag inte mycket för just pizza. Så jag minns sällan vilken pizza som är vilken. Går in på pizzerian är stressad o tänker att jag vill ha en med skinka, champinioner och räkor. Letar upp den på listan - Venezia. Men av någon anledning säger jag Vesuvio när jag beställer. Detta kommer jag på när det är försent och får alltså betala dyra pengar för något som bara är en enda stor och rund varm macka. För Vesuvio är ju bara ost och skinka. Jaja...hälften rätt hade jag iaf.