Imorse efter att ha vaknat låg jag bara i sängen ett tag och tänkte. Kom bland annat fram till att jag vill göra något speciellt till nyår i år.

Vill inte bara sitta hemma o glo på film, som jag gjort de senaste åren. Egentligen hade jag velat samla ihop några (behöver inte vara många) o käka fondue. Antingen här hemma med efterrätt eller på restaurang. Sen bara umgås och ha det trevligt hela kvällen. Men jag vet inte om de jag har i åtanke är sugna på det ens. Jag vet inte ens om jag kommer ha råd till det. Men jag vill inte sitta hemma osminkad som om det är vilken dag som helst på året. Jag vill ha bra sällskap, finkläder, smink o ett glas bubbel i handen. Är det för mkt jag begär? E, min vän...är du sugen?

Denna söndagen skulle bjuda på städ, tvätt och så skulle dottern lämnas hos sin pappa. Men redan igår när exet var på födelsedagskalas i sin hemstad visste jag att något skulle komma ivägen för att dottern ska lämnas där.

Först vägrar han komma o hämta dottern (fastän han aldrig hämtat eller lämnat henne) och sen säger han att han mår dåligt för att han bråkat med sin familj. Jag kanske är ett as, men jag köper inte det snacket. De har säkert bråkat...för han är en idiot när han super, men jag tror inte han mår dåligt för det o inte klarar av dottern. Tror snarare han är sjukt bakis och inte orkar. Dessutom frågade jag honom om han hade städat där hemma. Men det hade han inte heller gjort. Han har alltså ännu en gång supit hela veckan utan dottern. Väldigt moget.

Suck. Så trött på honom. Så trött.
Så nu ska vi tvätta ihop...o städningen är jag klar med. Får försöka göra den här dagen bra ändå. Får slösa pengar jag inte har på glögg o lussebullar så dottern får det lite mysigt ändå.

Varför super man så hårt när man vet att man dagen efter har saker att göra?
Varför är man en idiot?

Okej...jag har inte kommit igång med städningen än...
För en liten stund sen snackade jag med en killkompis på msn. Plötsligt från ingenstans skriver han. "Hey...kolla in det här." o så är det en länk till en tjej o två killar som skiter. Det är alltså en sida med en jävla massa cp-porr.

Punkt ett - Jag tänder inte på kiss&bajssex...
Punkt två - Varför tror han att jag ens vill se?
Punkt tre - seriöööööst?!?!?!

Tror inte direkt att han själv tänder på det, men jag förstår inte nån anledning till att se sådant om man nu inte tänder på det. Eller?

Kände för att ändra designen och nu är den ändrad. Härligt känns det.
Fast den här tiden borde jag ha lagt på att städa lägenheten. Den har varit stökig i en hel vecka nu. Varför är man så lat ibland? Det tar inte ens lång tid att städa. Man bara drar ut på det istället.

Fast jag ska försöka motivera mig själv till att ta tag i det nu. Göra det mysigt och sen äta något gott. Imorgon är det första advent och mina julgrejer är fortfarande hemma hos mitt ex. Känns förjävligt. Vill kunna pynta med dottern.

Skriver senare...

Igår träffade jag honom på kvällen. Vi satt och pratade. Det känns som vi pratar mer och mer med varandra om vardagslivet. Det är väldigt skönt. Jag har märkt att jag pratat väldigt mycket om dottern och hennes dagis den senaste veckan till honom och han lyssnar ordentligt och ger respons. Jag blir så lycklig. Vill nästan gråta, haha.

Han berättar om sitt plugg och hur han tycker saker och ting borde vara. Jag bara älskar att prata med honom. Det känns som vi kan prata om allt.

Till slut hamnade vi i sängen och mös en massa. Jag frågade honom om jag inte kunde få en katt i julklapp och han sa ja. Jag förklarade att den hade fått bo hos honom eftersom jag inte kan ha en katt här hemma. Han sa att han inte heller kan ha en hemma.

Då utspelades följande konversation...
Jag: Men kan du inte flytta hemifrån o skaffa en katt till mig...snäääällaaaa?
Han ler.
Jag: När ska du flytta hemifrån förresten?
Han: När jag gifter mig.
Jag: Men det förutsätter att någon ska vilja gifta sig med dig.
Han: Men vi ska ju gifta oss.

PANIK PANIK PANIK!!! VA?!?!?!?!

Jag svarade: Jag gifter mig den dagen då jag vet att jag aldrig kommer att skilja mig.

Sen pratade vi inte om det mer utan kramades o pussades bara.
Men seriöst...det lät så fint.... *svävar på moln*

Jag tror att jag åt världens godaste grekiska sallad idag. Den var så mäktig och alla ingredienser var verkligen superfräscha. Jag bad dessutom om lite pasta till och rivna morötter. Nästa gång jag är i stan ska jag definitivt äta där. Inte så dyrt heller. Faaaaan. Så sugen. Så sugen.

Det är lite illa dock. För jag är sugen på sallad...o sist jag var så här sugen på sallad...var jag gravid. Men jag går på piller nu. Så det är liksom inte så möjligt. Men man vet aldrig. SUCK.

Men den var så god. Soltorkade tomater...åååh.

Idag kom pengarna. Och jag tog en tripp förbi Citygross för att handla lite efter att ha lämnat dottern på dagis. Där stötte jag på en gammal klasskamrat och hans flickvän. Snackade lite och fortsatte med shoppingrundan. Där fanns så mycket julsaker. Jag ville bara handla o handla men det går ju inte.

Men jag föll för två lampor i alla fall som jag köpte. Den ena är röd och den andra är svart. Den svarta ska jag använda året om. Känns bra att ha slösat lite på något onödigt. Varför känns det bra? Eller det är ju inte onödigt men ja...ni förstår.

Nu ska jag läsa uppsatserna som jag ska opponera mig mot. Senare blir det lekplats, mat och tv-tittande. Måste egentligen hinna städa. Men ingen dör av att det är skitigt hemma ännu en dag eller två.

Uppdatering: Jag köpte även pepparkakor och lussebullar. Årets första! Nu saknas det bara lite glögg.

Nu sover dottern i sin säng. Jag väntar på att pojken ska komma. Vi ska mysa till sent på natten. Det känns riktigt bra att träffa honom ikväll.

Allt ska bli bra

Hämtat min dotter nu. Det blev lite katastrofalt i början. Jag skulle hämta henne på dagis klockan tre. Sen skulle vi förbi mitt ex (alltså hennes pappa) och möta upp honom för att sedan åka in till stan och äta ihop alla tre.

Där pappan bor och dotterns dagis är, är långt från där jag bor, så jag får åka buss väldigt länge. Jag brukar uppehålla mig på bussresorna med böcker eller mp3-spelare. Idag kändes ögonen tunga så jag nöjde mig med bara musik i öronen. Så när jag hoppar av bussen och går mot dagis med musiken högt i öronen hör jag ingenting. Det snöade och var svinkallt. Jag hade bråttom. När jag är halvvägs mot dagis fångar någon mig bakifrån. Det är...min dotter!!! (?)

Jag får panik. Hon ser väldigt ledsen ut. Ena vanten sitter inte på och jag förstår inte varför hon är utanför dagis. Med henne står det två tjejer i 12 års åldern och ser förvånade ut. Jag frågar dottern vad hon gör ute. Vem som hämtat henne på dagis. Hon säger pappa, men jag ser inte honom i närheten. Tjejerna säger att de såg henne på cykelbanan en bit därifrån o att hon sprang mot mig o skrek. Paniken växte sig större. Jag tog upp telefonen för att ringa mitt ex och såg då att han ringt mig.

När jag ska ringa honom ser jag honom komma gåendes mot mig o dottern. Jag tackar flickorna för att ha följt dottern och börjar gå mot exet. Då förklarar han att han gick tidigare för att hämta dottern. De stod vid busshållsplatsen mot stan och väntade på mig. Såg mig komma med den andra bussen och ropade på mig flera ggr. Men jag hörde inte iom musiken. Så då började dottern springa efter mig. Efter en bit hade hon tvekat men ändå fortsatt springa.

Så egentligen var det inget fel. Men det tog ett tag innan jag lugnade mig. För jag trodde först att dottern smitit från dagis och tänkte gå dit o skälla ut personalen. Eller att någon varit o hämtat henne som inte skulle gjort det. Men men...

Vilken jävla händelse...
Allt är bra nu i alla fall.

Idag skulle jag ha jobbat. På mitt ena jobb som jag inte alls trivs på. Varje gång jag ska dit mår jag dåligt och känner mig inte alls bra. Dessutom kände jag mig allmänt ur balans idag, så jag la mig i sängen och halvsov medan pojkvännen var här. När klockan började närmna sig jobbdags kom han och väckte mig. Frågade om jag inte skulle gå.

Jag sa nej. Han sa, visst ska du gå. Kom igen. Och det kändes som det brast på insidan. Jag blev sårad och kände mig värdelös för att jag tog hans uppmuntran till att jobba som en pik om att jag är lat och inte gör något. Det resulterade i att jag blev ledsen, sur och stängde honom ute. När han låg kvar och kramade mig puttade jag bort honom och sa gå.

När han inte förstod vad som hände och frågade gång på gång, sket jag i att svara. Så han går. Jag får panik och går o öppnar dörren. Där står han och väntar på hissen. Jag säger kom. Han suckar och börjar säga något då jag blir ursinnig och smäller igen ytterdörren.

Han åker hem. Jag får panikångest och smsar honom att han ska dra åt helvete. Sen att jag och han inte förstår varandra. Försöker förklara mig. Sen ber jag honom komma tillbaka. Inget svar, för han har inga pengar på mobilen.

En stund senare skriver han på msn. Skriver att han inte förstår hur han kan ha gjort något fel. Han gjorde aldrig något fel ju. Jag säger det till honom. Han frågar hur det är med mig. Mina tårar rinner, men jag vågar inte erkänna. Skriver bara att jag känner mig ivägen hela tiden. Han säger att han kommer hit senare på kvällen. Jag känner att jag inte klarar av att vara själv. Ber honom komma hit. Han kommer.

Jag öppnar dörren och han kramar om mig. Jag brister ut i gråt. Vi lägger oss i sängen och han frågar gång på gång varför jag är så ledsen. Om det är på grund av oss. Jag kan inte tala. Får ont i halsen av att hålla igen allt. Till slut lyckas jag förklara att jag bara lyckas vara glad när jag är med honom. Så fort han inte är med mig känner jag mig värdelös och nere. Känns som jag misslyckas med allt. Han säger att det inte är så. Han är så fin. Han säger att han älskar mig. Att jag är finast i världen.

Jag ångrar mig bittert för att jag är svinig mot honom. Jag vet bara inte bättre.
Livet och känslorna är bra konstiga ibland.

Somnade strax innan ett inatt. Låg uppe och läste Spelet. Sov dåligt hela natten. Frös först. Var varm sen. Kunde inte ligga bekvämt sen. Kunde inte andas ordentligt. Hade jobbiga drömmar om graviditet, att folk skäms för mig o etc oroligheter. Jag börjar bli trött på det här.

Vaknade imorse av sms från min far. Min spis är felkopplad så han skulle hjälpa mig fixa den. Han dök upp en timme senare med frukost. Nu är han nere i garaget och tvättar sin bil och jag har tvättid.

Jag känner mig inte alls utvilad. Men det får väl gå an.

Idag var jag med en vän på sjukan. Det som jag slogs av och blev glad av var att vi trots sjukhusstämning lyckades skratta och skoja. Det gör riktiga vänner. Även om man sitter där o vet att det finns en möjlighet att få dåligt besked så muntrar man upp varandra.

Jag är så glad att ha dig som min vän!

Annars har det inte hänt mycket idag. Träffade honom och mös lite.
Imorgon får bli mera händelserikt.

God natt.

Det blev några timmar hemma hos min far igår. Det var himla trevligt och när jag väl kom hem hjälpte jag en vän med lite saker innan jag gick ut för att promenera med honom.

Det började regna ganska snabbt och jag kom på att vi kunde hälsa på en vän till mig som bor i närheten. Plötsligt satt vi i hennes kök med glass, kex & ost, vin och frukt. Efter några timmar gick vi hem till mig och mös halva natten innan han gick hem.

Helt förjävla underbart var det. Och för första gången gick han mitt i natten utan att jag blev nere o fick separationsångest. Det kändes så jävla bra.

Men bäst kändes det att bli kramad av honom efter att knappt ha sett honom på hela helgen. Underbar känsla, höra o känna honom andas. Mmmm.

Hoppas på att det blir stjärnklart ikväll så vi kan åka till observatoriet och kolla på stjärnor & planeter.

Åkte iväg till min mor igår. Dottern o vännen hängde på. Jag såg framför mig hur allting skulle bli underbart, men riktigt så blev det icke.

Ungefär var femte-sjätte gång jag är med min mamma blir förstörd. För hon av någon anledning (förmodligen, stress, trötthet eller annat vanligt) inte tänker på att jag finns. Hon blir hänsynslös och kör över mig i allt gällande min mammaroll. Jag vet att hon menar väl o vill att min dotter ska ha allt det bästa och alltid må bra. Aldrig gråta o bara ha kul. Men så är det ju aldrig. Och däremellan blir jag klämd.

Det gör hemskt ont och jag känner mig liten och som ett monster varje gång hon håller på så. Jag har sagt ifrån typ tre-fyra gånger. Men det är som att hon glömmer bort det mellan gångerna. Eller så är det samma princip som att lära en gammal hund sitta.

Hur som helst så var kvällen trevlig, mest för vännen var mitt sällskap. Men jag sov dåligt. Drömde att folk svek mig på diverse sätt o fick mig att känna mig noll värd. Har haft ont i ögonen hela dagen som bieffekt av dålig sömn och nära till gråt ständigt.

Haft noll lust till att göra något. Men lyckats diska ett berg och sätta igång lite mat. Ska plocka undan lite här hemma nu o inse att endast jag kan ta mig förbi det här. Jag är stark och bättre än så här.

ps. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Behöver en kram.

Jag har skrivit lite mer än en sida nu. Vet inte alls om det är bra eller ej. För jag förstår inte riktigt uppgifterna vi fått i samband med uppsatsen. Men jag stöttar mig med tanken om att det är bättre att skriva nu och sedan på måndag efter handledningen ha möjlighet att ändra på allt än att inte ha något alls då.

Sen så ringde chefen från praktiken mig nyss. Imorgon ska jag "jobba"/introduceras på min förhoppningsvis nya arbetsplats. Får hålla tummarna för att det går bra för mig.

Igår kväll ringde min bror mig. Klockan var strax över tio och pojkvännen hade nyss gått härifrån. Jag kände mig lite tung och var nära att inte svara i telefonen. Men svarade, gjorde jag. Vi pratade i två timmar och allting kändes mycket bättre direkt. Det är så varje gång min bror ringer. Jag är så tacksam.

La mig och somnade ganska snabbt.

Lämnade dottern på dagis eftersom hon var feberfri hela natten. Läste på min nya bok på bussen på väg hem. Den är så sorglig och gripande. Började nästan gråta på bussen.

Nu ska jag se om jag lyckas få till lite uppsatsskrivning.

Jävla skit!
Jag klarade inte den andra tentan. Missade med EN poäng. Hur sur är inte det? Fan också. Nu måste jag göra en omtenta. Men samtidigt är jag glad att jag fick så mkt fastän jag inte pluggat.

Nu ska jag plugga som fan i fortsättningen.
Anus.

Har startat upp den gamla bloggen nu. Mest för att det kändes tomt efter den. Fick dessutom ett mail från en tjej idag som hamnat på den bloggen när hon sökte svar om något helt annat. Kändes som den ändå fyller ett syfta genom att finnas. Då kan den lika bra fylla ett syfte även för mig.

Så den här bloggen behölls och skrivs på lite djupare. Den andra blir mer mitt ansikte utåt.
Nu ska jag tillaga lunch till oss här hemma. Vet inte alls vad den här dagen är bra till för. Känns som exakt ingenting händer.

Dottern vaknade med feber mitt i natten. Skrek o vägrade alvedon. Men det gick till slut. Jag mutade med choklad. Jag är en sån bra mamma. Hon somnade om. Det blir ingen dagis idag. Vet inte vad det här blir för dag. Skulle ha pluggat med en klasskamrat. Men det går ju inte nu.

Aaaaah! Jag får spel.

Mår lite bättre just nu. Hämtade dotter på dagis. Lagar mat just nu, magen kurrar. Vännen är på väg hit. Det blir middag ihop. Känns skönt att jag ska äta ihop med andra. Hatar att äta själv, vilket oftast händer.

Ikväll ska jag träffa honom och verkligen försöka kasta bort alla mina onda tankar om att han kommer att sluta tycka om mig. Det lär bli jobbigt. Det är svårt att ändra tankebanor men andras försök visar att det är möjligt. Borde gå för mig också.

Har inte skrivit något på uppsatsen idag heller. Men imorgon kommer en klasskamrat på besök och då blir det nog att komma igång. Förhoppningsvis.

Det positiva är att jag känner hopp inför de kommande dagarna. Att det dåliga vänder. Hoppas känslan är rätt.

Jag har ångest. Mycket ångest. Över allt möjligt. Vill egentligen bara ligga under täcket och gråta o sova. Men det går inte. Hatar såna här dagar när det är min dottervecka. Får extraångest då över att vara en dålig mor.

Vill detta ska gå över. Är på gränsen till gråt hela tiden. Gråtit från och till sen jag kom hem.

Han hade mailat mig också. Fint men jag insåg hur idiotisk jag är. Grät en massa. Ska träffa honom ikväll. Hoppas på att må bra då. Fy fan för allt.

Vill träffa vännen. Ha någon som får mig o känna mig hemma o som får mig o känna mig vanlig.

Vet inte vad det är för fel på mig. När jag har det bra och roligt spökar en massa tankar och förstör för mig. Igår blev det så. Jag och Han såg på film, allt var bra. Efteråt var allt bra. Sen var det som att min kropp togs över av en ond ande. Jag blev apatisk och ville bara gråta. Hemska tankar och värdelöshet tog över. När han gick smsade jag att vi inte kunde ses mer.

Han ringde. Jag var kort i telefon. Smsade mer. Han ringde igen. Vi bestämde efter en massa snack o gråt från min sida att vi ska ses o prata idag. Jag vill inte. Jag är rädd. Jag mår inte bra.

Allt är falskt. Han säger att jag fokuserar på det negativa. Jag säger att jag är medveten av mig som person.

Fan...jag älskar honom. Vad är fel på mig?
Hjälp.

Sket i skolan idag. Anus också.

Har haft en fin helg som mest handlat om att jag och killen umgåtts. Film, pizza, kärlek och middag hemma hos honom har det varit bland annat. Jag känner att jag blir mer och mer fast i hans värld, hans existens och känslan kring honom. Men det är nog bara bra.

Är lite pirrig över imorgon dessutom. Inte varit i skolan på en vecka. Nu börjar min uppsatsskrivning. Jag känner mig vilsen och okunnig. Har aldrig förr skrivit en akademisk text och verkligen inte en vetenskaplig text. Men jag får helt enkelt ta till så mycket hjälp som möjligt.

Ska ha dottern från och med imorgon också. Fick veta att hon håller på att bli sjuk. Får hålla tummarna för att det inte blir så. För jag är verkligen beroende av tiden hon är på dagis för att kunna skriva. Inte så lätt att hitta ett skriv-flow när hon springer runt som en virvelvind och leker jämte en själv.

Nu ska jag börja göra mig redo för att åka hem till exet och äta Fars-dag-middag med honom och dottern. Ikväll hoppas jag givetvis på att få träffa honom.

Den här snutten från One Tree Hill är underbar med Gavin Degraw. Speciellt när han kommer igång med sången. Jag får rysningar.

Igår hände jättemkt.
Det var allt som allt en bra dag.
Kom hem vid tolv. Då kom Han hit och mös lite med mig. Han stannade lite längre än tänkt men det gjorde inget. Härligt att vara kär när man har en jävla massa saker att göra.

Klockan ringde för fyrtio minuter sen. Jag satt i fem minuter i sängen och kom på olika anledningar till att ringa och sjukanmäla mig från ett av jobben. Men så blir det inte. Jag har packat mat till hela dagen och ska åka om en liten stund.

Undra när jag är hemma ikväll. Kommer förmodligen hinna hem och decka direkt. Usch. Jaja. Tillfälligheter. Svårast under dessa dagar är att inte träffa Honom.

So long. Skriver nog inte här heller. Hinner inte.

Praktiken var underbar idag. Fick inblick i hur deras verksamhet fungerar. Var på ett personalmöte och sedan fylldes resten av tiden med massa ärenden. Jag kände mig behövd och duktig. Sen har de börjat kalla mig för Candy. =) Trevligt.

De säger en massa bra saker om mig redan. Det är lite osant.
Morgondagen bjuder på stor prövning eftersom jag först ska jobba 8-15 på praktiken och sen 16-23 på mitt vanliga jobb. Sen är det så i tre dagar. Det blir att ta med sig en massa mackor på morgonen så man klarar hela dagen. Sen till helgen känner jag mig förmodligen superduktig.

Ska städa nu så lägenheten är redo för pappa-besök imorgon. Sen ikväll blir det umgänge med bästa vännen och Han.

Mkt kärlek idag!

Ska hoppa in i duschen nu. Jobbar ett till fem idag. Sen börjar tre helvetesdagar. Är fortfarande rädd och osäker på om jag kommer att klara de dagarna. Dessutom hinner jag inte vila något efteråt. Uppsats ska skrivas också.

Men det ska nog gå att fixa. Sitter där nog om tre veckor och är färdig med allt. Nu ska jag bry mig om nuet och se till att duscha.

Vädret utanför är grått och trist. Finns ingenting värre faktiskt. Eller jo...regn. Är glad om jag slipper det.

När vi tittar på film ligger han lutad mot mig och vi håller om varandra. Hans kroppsvärme är precis underbart lagom.
Emellanåt pussas vi snabbt för att sen återgå till filmen.
När den är slut sitter vi kvar och kramas.

Idag kramades vi jättelänge. Jag älskar det. Känna hans värme och lukt. Hur kan man vara så fruktansvärt hårt förälskad? Jag kan inte sluta le när jag tittar på honom, pratar med honom eller tänker på honom. Känner mig lite patetisk ibland.

Men han är så underbar.

Första dagen på praktiken är avklarad. Jag lyckades dessutom ha tur och klara mig utan vrålhungrig mage trots noll kronor. Lunchen blev en påse nudlar och middagen åt jag hos exet.

Det är ironiskt att man får åka hem till sitt ex för att träffa sin mor och dotter. Vi åt i alla fall ihop och direkt efter ringde Han. Vi bestämde filmträff och runt åtta snåret körde mamma mig hem.

Haft en underbar kväll med film som handlar om kärlek mellan människor. Det är så vackert. Ibland glömmer jag bort allt det vackra i min cyniska tillvaro. Det är nog något många gör, men samtidigt något fler borde försöka bearbeta bort. Förr såg jag något vackert i allt. Sen började det trappas bort. Idag kändes som en vändpunkt på något sätt. Kanske för att jag igår kväll hade ångest över idag och just nu är denna dagen förbi. Jag har inte bara klarat den utan även haft det kul och lyckats lära mig en hel del.

Var på två föreläsningar imorse. Den ena handlade om uppbrott. Människor som lämnar en livsstil och startar en annan. Invandrare som lämnar sitt hemland. Prostituerade som startar om. Föräldrar som ger upp vårdnaden om sina barn. Vi fick lära oss om de olika faserna i uppbrottet och jisses vad jag kände igen mig själv.

Uppbrottet från exet innan sommaren fram till nu har påverkat mig så oerhört mycket. Alla möjliga sorters tvivel har hemsökt mig och idag insåg jag att det är normalt. Tanken har slagit mig att det varit normalt. Men när ett proffs, en kunnig står mitt framför mig och berättar om alla dessa faser - då känns min existens rättfärdigad. Då känns alla tomma stunder av tårar normala. Den känslan är trygg och tröstande. Vem vill känna sig onormal och vilsen? Ingen.

Huvudpoängen med det hela är att man vet aldrig när en fråga besvaras. Man kanske aldrig ens är medveten om frågan man bär på. Ibland så slängs man bara framför ord som likt en spegel reflekterar och bekräftar tankar och känslor man haft. Det är vackert. Universums omloppsbana som ser till att jag, du och alla andra står ut och lever våra liv.

Varje individ är en gåva. Det ska jag försöka påminna mig själv om. Den gåva jag är för mig själv, min familj, mina vänner och alla människor som jag stöter på dagligen. Och vilka gåvor de är för mig.

Vad djupt. Så stolt jag är. Jag är bra.



Jag är också kär...i Honom.

Som så många andra finns även jag på Facebook. Jag gör inte mycket där fastän jag besöker sidan flera gånger per dag. Men igår när jag snabbkikade in så såg jag att en flitig läsare till min gamla blogg hittat mig där. Det var trevligt att en person som inte känner mig, men som läst min blogg i ett par år tagit sig tid och letat upp mig efter att jag "försvann" från min gamla blogg.

Nyss gick jag in på ansiktsboken och såg att en tjej jag inte ens känner till lagt till mig bland sina vänner. Hon känner dock den där tjejen som läst min blogg. Är hon kanske också en trogen läsare? Ska bli intressant o få svar från henne.

• Besökte pappa igår och åt middag.
• Var och tittade på romernas gravar (öööövermkt tända ljus) eftersom det är Alla Helgona helgen.
• Myst med pojken.
• Tittat på film.

Nu är helgen slut och helvetesveckan med överdrivet mycket jobb sätter igång. Hoppas jag överlever.

Fredagen blev en störtskön kväll. Först mötte jag upp en vän på stan. Vi gick runt lite innan vi bestämde oss för att äta på en latinamerikansk restaurang. Där satt vi och åt oss proppmätta medan vi pratade och skrattade en massa. Som resultat av en massa skojigheter kom vi på att vi kunde köra till Halmstad för att leta upp killen som min vän haft kontakt med ett tag via nätet, men som hon aldrig träffat.

Vi begav oss hem till henne och en stund senare satt vi i bilen på väg upp mot Halmstad. Det regnade och var mycket trafik. I bilen hade vi Aladdin-choklad och mineralvatten som sällskap. Det kanske är värt o nämna att vi inte hade killens adress eller något.

Efter lite bry hittade vi till slut området han bor på. Av ren tur lyckades vi dessutom hitta hans hus och lägenhet. Resten av kvällen blev totalspontan och skruvad. Skrattade sjukt mycket och kommer nog aldrig att glömma den kvällen. Vi stötte på 10-åringar i mask, strök två killars skjortor hemma hos dem (vi kände inte dem alltså) och hittade även killen vi letade efter.

wow vilken kväll!
Tack finaste vän för ett roligt och fint minne.